Samhälle
-
Hockey, domare och regnbågar – är detta början på något stort?
I förrgår läste jag en artikel skriven av min enastående kollega Uffe Bodin, på Hockeysverige.se. Han hade träffat Joel Hansson som är domaransvarig på Svenska ishockeyförbundet och fått höra om den nya HBTQ-satsningen som förbundet gjort tillsammans med Riksidrottförbundet. Hela artikeln läser ni här. Satsningen går ut på att alla domare i serierna Hockeyallsvenskan, Hockeyettan, SDHL och SuperElit ska ha ett regnbågsfärgat emblem på sina domartröjor under säsongen. Med detta vill de visa att de tar ställning och ser allvarligt på hur problematisk machokulturen inom ishockeyn är. De vill visa att de tror på tolerans, jämlikhet och inkluderande oavsett sexuell läggning. Joel Hansson berättar i intervjun att han inte tycker att domarkåren…
-
Inte ensam aldrig glömd – projekt mot sexuella övergrepp
”I september tar jag det där steget som jag så länge var livrädd för. Att berätta om vad som egentligen hände. Att föreläsa om det som för många av oss är en verklighet. Men kanske handlar det ännu mer om vad som faktiskt blir kvar efter sexuella övergrepp. Ett liv i spillror, krossade drömmar och en söndertrasad självkänsla. Rädslan. Ångesten. De destruktiva sätten att försöka hantera en ohållbar livssituation. Kampen att försöka överleva en dag till. Bara för att börja om nästföljande morgon igen. Ett evigt snurrande ekorrhjul. Med facit i hand kan jag konstatera att det har tagit mig oerhört lång tid, och än är jag inte klar, men…
-
GÄSTBLOGG: Lisas lärdomar inför studenten
I förberedelserna inför detta inlägg har sinnesstämningen varierat mellan ASPEPP och ångest. Alltså allt från planering av listor, tips och gråtstämning till att jag har skrattat mig själv i ansiktet och insett att ingen vill läsa om det där. Ni flesta som läser detta har antagligen tagit studenten. Och gymnasiet kanske inte var det svåraste ni har behövt gå igenom. Jag köper det. Jag är medveten om att jorden inte slutar snurra för att jag, en random person, tar studenten. Men nu ska jag sluta be om ursäkt för mig själv. Nu kör vi. Jorden slutar ändå snurra liiite. Jag tar alltså idag studenten från Donnergymnasiet i Göteborg. Där har…
-
One Love Manchester.
Jag har sett många välgörenhetskonserter genom åren. Den första var Live Aid, som jag såg ett ologiskt antal gånger på pappas inspelade VHS-band. Konserten var en maratonsändning, så det behövdes en hel drös videoband. Jag såg den igen ett flertal gånger när jag köpte DVD-utgåvan. Samma sak med uppföljaren Live 8. Konserterna för Haiti, Katrina-offren, barn i nöd. Alla är de oerhört känsloframkallande och oftast väldigt välgjorda och genuina. Men det blir något annat när det inte handlar om sjukdomar, naturkatastrofer eller olyckor. När det istället handlar om offer för vidrigt våld och iskalla monster. Känslorna blir skarpare, jobbigare, verkligare. Ingenting är luddigt, allt blir greppbart. Det blir vasst, distinkt…
-
Fallet Kevin.
Av en slump gick jag in på SVT Play idag på jobbet (skulle alltså inte sitta och chilla utan letade efter stream från CHL-lottningen) och väl där inne fick jag se att sista avsnittet av dokumentärserien Fallet Kevin skulle sändas ikväll. Jag har sett mycket reaktioner och skriverier i sociala medier kring detta under de senaste två veckorna, och jag frågade mina kollegor om de hade sett de första avsnitten. Det hade de, och jag blev rekommenderad att titta. Generellt sett är jag en sucker för dokumentärer, i synnerhet när det handlar om rättsfall. Min absoluta favorit – genom alla tider – är den femdelade serien om O.J. Simpson, som…
-
Fult med individualism i svensk ishockey?
Idag publicerades ett blogginlägg på Hockeysverige.se av min skarpe kollega Måns Karlsson. Har ni inte läst den ännu kan nu göra det här. Han resonerar lite kring den unge William Nylander, som redan efter sin första, hela NHL-säsong är en stor stjärna och viktig kugge i sitt Toronto. Han har dessutom gjort starka avtryck i det svenska landslaget under sina första framträdanden under pågående hockey-VM i Köln. Men får han tillräckligt med cred? Måns tycker inte det. Och jag håller med till tusen. Måns beskriver hur otroligt talangfull William är, och hur han är en av de största namnen på den offensiva stjärnhimlen som Sverige fått fram under 00-talet. Han…
-
Gästblogg: Allt går framåt förutom tonårspojkarna
Följande krönika skrevs som en skoluppgift av min syster Lisa, 18. Den handlar om hur det är att vara ung tjej i skolan idag. För mig, som är 11 år äldre, är käftsmällen enorm. Jag och tjejerna i min klass upplevde såklart liknande grejer, men vår medvetenhet var inte i närheten av den Lisa och hennes generation har. Vilket är tur. Men också hemskt. Med medvetenhet kommer ansvar och styrka, men också frustration, uppgivenhet och orkeslöshet. Jag och mina tjejkompisar kunde bara glida med och tänka att ”det är så här det är”. Utan att upplysa, utan att förstå. Lisa och Maria kan inte göra det. Tack vare medvetenheten måste…
-
Recension: 13 Reasons Why
Nu är jag äntligen färdig med 13 Reasons Why, som jag började titta på förra veckan. Serien är en Netflix-originalserie och släpptes i sin helhet i slutet av mars 2017. Berättelsen kommer ursprungligen från en bok av författaren Jay Asher och tanken var att den skulle göras om till långfilm, med Selena Gomez i huvudrollen. Istället köpte Netflix rättigheterna och Selena Gomez blev en av de exekutiva producenterna för serien. Som jag nämnt i tidigare inlägg handlar hela serien om en ung tjej som begår självmord. Och som jag också nämnt tidigare är det ingen spoiler, det är det första man får reda på. (Om ni är som min syster Hanna…