Livet
-
När drömruset tar över.
Händer det er också ibland att en adrenalinflod av drömmar sköljer över er och ni inte riktigt vet var ni ska ta vägen? Jag sitter just nu och söker ett jobb (som i princip är det drömmigaste jobbet jag skulle kunna komma på) och det är som att man går in i ett mode där allting bara är grönt, soligt, pirrigt och möjligt. Jag kommer givetvis inte att få detta jobbet, men känslan finns där ändå. När jag nu ger mig ut på rätt outforskad mark, jag har aldrig tidigare avslutat ett jobb utan att veta vad jag ska göra därefter, så blir mina drömmar så ofantligt stora. Ena stunden…
-
Lights will guide you home.
Nu har jag bestämt mig. Jag har funderat länge, vägt för- och nackdelar. Men nu känns allt glasklart. Det har blivit dags för mig att återvända till Göteborg. Igen. Man kan tro att jag borde ha lärt mig under mina sex år i Norrköping att jag nog ska hålla mig i Göteborg framöver, jag längtade ju verkligen efter att flytta hem ifrån Östergötland. Men jag följde magkänslan, nyfikenheten och utmaningarna och flyttade till Stockholm i höstas. Lämnade familj, vänner och kärlekens stad ännu en gång. Det har varit spännande, utvecklande, givande och väldigt bra för karriären. Jag är så himla glad att jag gjorde det. Och jag älskar Stockholm djupt,…
-
Ett kort fotbollsavbrott i veckans hockeymaraton
För första kvällen på flera veckor har jag inte sett en hockeymatch! Istället hängde jag på Lennart och Anton och kollade när Stockholm och Göteborg möttes i fotbollskamp på Tele2 Arena. Djurgårdsfansen är otroliga. Jag har ju upplevt dem en hel del på Hovet, men även på Tele2 blir trycket helt enormt när var enda en sjunger med i ramsorna. Det är omöjligt att inte få gåshud. Matchen var väl ingen höjdare direkt. Flera målchanser åt båda håll, även om Djurgården hade greppet om IFK Göteborg den under stora delar av tiden. Men det var mäktigt att se Kim Källström. När man inte följt fotboll nära på ett tag så…
-
Helgens fina stunder.
Jag ska erkänna att jag var ruggigt seg på lördagen efter den låååånga AW:n i fredags. Men jag var ändå pepp på en härlig grillkväll hemma hos Thowe och Jocke! Thowe har inrett deras balkong på ett helt underbart vis (Jocke hjälpte säkert också till… i alla fall med grillen) så det var kul att äntligen få komma dit och kika. Förutom oss tre kom även Camilla, Angela och Andreas förbi. Vi satt på balkgonen och försökte ignorera att kylan åt upp oss inifrån, det hjälpte att vi underhöll oss med goda drinkar som Thowe slängde ihop. Sedan blev det en grym grillmiddag och slutligen hamnade vi framför Eurovision Song…
Du kanske också gillar
Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
All the single ladies.
Gästblogg: Lisa om Kajsa
-
After Work deluxe.
Jag vet att en AW i huvudsak handlar om att ta ett glas eller två efter jobbet, för att sedan röra sig hemåt, käka middag och slockna framför Let’s Dance eller valfri fredagsunderhållning. Så jobbar inte jag. Uppenbarligen. De senaste gångerna jag varit ute och tagit en öl efter att klockan slagit 17 på fredagen har sett annorlunda ut. Och samma sak hände i fredags. Lämnade jobbet vid 17 – var hemma 03:30. Rimligt. I fredags började jag med ett par vänner på det nyöppnade TAK på Brunkebergstorg. Fantastisk utsikt, men det var lite kallt i blåsten. När sommaren kommer ordentligt (om den nu någonsin gör det) så kommer det…
-
Queencirkeln ska slutas
Jag har funderat på vilken musik som egentligen lämnat starkast märken i själen under de första trettio åren av mitt liv. Är det låtarna man gråtit till och lyssnat på i oändlighet när man varit olyckligt kär? Eller är det alla de låtar man kan texterna till? Är det musiken från artisterna man sett live upprepade gånger eller är det helt enkelt Håkan Hellström? Efter att ha grubblat ett tag kom jag fram till att jag har väldigt starka märken från de flesta av mitt livs artister, men de flesta har uppkommit under kortare och intensiva perioder. Förutom ett band. Det band som finns som en minnesslöja över hela min…
Du kanske också gillar
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Fredagspromenad med dopp
Livet som ohämmat kalenderfreak
-
Morgonstund har guld i mun.
Två dagar i rad har jag nu gått ut på power walk direkt när jag vaknar, innan frukost och andra bestyr. Detta efter överenskommelse med min PT. Jag är ju världens morgontröttaste människa så det krävs otroligt mycket dedikation och motivering för att jag överhuvudtaget ska stänga av snoozeklockan och faktiskt kasta benen över sängkanten. Men jag medger att det faktiskt är riktigt skönt när man väl är ute, piggheten kommer liksom smygande i takt med att lungorna fylls med morgonluft och blodet börjar pumpa i benmusklerna. Idag tog jag rundan längs strandpromenaden här där jag bor. Harmoniskt och krispigt. Imorgon blir det dock ingen prommis, klockan står på 03:30…
Du kanske också gillar
Idag är jag tacksam.
Bättre sent än aldrig.
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
-
TEST: Somna utan dator
Ni minns kanske hur jag för några veckor sedan beskrev mitt datorberoende och hur jag insett att min sömn troligtvis påverkas mer än jag trott av det. Nu är mitt lilla avvänjningsprojekt igång. I födelsedagspresent fick jag ett fitnessarmband som jag önskat mig och det mäter kvaliteten på min sömn om jag har det på mig under natten. Än så länge har jag bara hunnit sova två nätter med det, och det är ju såklart alldeles för kort tid för att kunna dra några slutsatser, men resultatet jag såg från inatt är faktiskt rätt häftigt. Den första natten låg jag länge och pillade med mobilen, och spelade några rundor Candy…
