Efter en intensiv månad på Expressen lämnade jag igår in mitt kort, min dator och min telefon och vandrade ut i den regniga Kungsholmsluften. Den här månaden har varit helt galen. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har sjungit ”ja må du leva” för Sarah Sjöström på Arlanda och snackat Leksands IF med Sanna Kallur. Jag har suttit i live-tv i OS-sändningarna, något som vid första morgonen framkallade så mycket ångest att jag fick minnesluckor (se nedan), men som efter nio dagar kändes hur naturligt som helst.  LIVE. Kan ni fatta? Helt makalöst. Något som jag varit livrädd för kunde jag bemästra på bara en…