Projekt Kajsa
-
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
När jag googlade runt på saker att blogga om när man hade idétorka var det sjukt många listor som föreslog att man skulle beskriva sin morgonrutin. Och min rätt rätt simpel. Jag ligger i sängen så länge det bara går. Sen multitaskar jag mig igenom frukost/sminkning och serier. Så för att inlägget inte skulle bli så trist så försökte jag fånga detta spektakel på film. Svar på eventuella frågor som kan ploppa upp: – Jag har ett annat larm som inte har en lika mysig etikett: ”SKÄRP DIG NU, FÖR FAN!”. – Jag snoozar med tre olika larm, minst tre gånger på varje (brukar ta ca 30-60 minuter). – Ja, jag sover…
-
Sprid mer kärlek – och börja ta åt dig!
En av de saker jag tror är både ett tecken och en orsak för dålig självkänsla är att inte lyssna på komplimanger och positiv feedback. Jag menar, om du har en dålig självkänsla kommer du troligtvis att trycka ner dig själv och göra allt för att negligera de komplimanger du får. Och om du ständigt negligerar komplimanger du får kommer du troligtvis att få/fortsätta ha dålig självkänsla. En ond cirkel. Jag kan inte minnas senaste gången jag sade ”tack” på riktigt när jag fått positiv feedback. Det låter alltid såhär: Någon: Shit, vad snygg du är idag! Jag: Va? Näää, usch, jag har ju fett hår och känner mig alldeles…
Du kanske också gillar
Kroppen min trenger VÄRME!
Jag kommer sakna dig, Stockholm.
Kexkalendern 2017.
-
Självkänsla vs. självförtroende
Jag ska förklara lite kring begreppet självkänsla. Och jag ska vara tydlig. Jag är ingen guru. Jag har ingen utbildning inom psykologi eller beteendevetenskap. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i hela det här. Jag baserar allting på saker jag lärt mig genom antingen egen erfarenhet eller genom andras ord och kunskaper. Då var det sagt. Det låter kanske konstigt men jag lärde mig att skilja på begreppen självkänsla och självförtroende för bara något år sedan. Jag trodde i princip att det var olika ord för samma sak. Det är det inte. Och oj vad saker och ting blev lättare när poletten väl trillade ner. När jag fick…
-
Nervös återkomst till #blogg100
För exakt ett år sedan satt jag vid det lilla IKEA-skrivbordet i min lägenhet i Göteborg och skrev det här inlägget. Jag var enormt taggad på utmaningen att blogga 100 dagar i rad och jag brainstormade fram roliga idéer som skulle utgöra någon form av innehåll till bloggsatsningen. Jag trodde inte att någon skulle vilja läsa om min vardag och mitt liv, så jag började spåna fram saker som hade någon form av substans. Söndagshoroskop, listor, bildspel och så vidare. Allt för att göra mina 100 dagar så läsvärda som möjligt. Jag klarade 39 dagar innan jag gav upp. Allt eftersom utmaningen fortskred fann jag det jobbigare och tuffare att…
