-
TEST: Somna utan dator
Ni minns kanske hur jag för några veckor sedan beskrev mitt datorberoende och hur jag insett att min sömn troligtvis påverkas mer än jag trott av det. Nu är mitt lilla avvänjningsprojekt igång. I födelsedagspresent fick jag ett fitnessarmband som jag önskat mig och det mäter kvaliteten på min sömn om jag har det på mig under natten. Än så länge har jag bara hunnit sova två nätter med det, och det är ju såklart alldeles för kort tid för att kunna dra några slutsatser, men resultatet jag såg från inatt är faktiskt rätt häftigt. Den första natten låg jag länge och pillade med mobilen, och spelade några rundor Candy…
Du kanske också gillar
Flashback: En bra jävla midsommar
Hello, thirties!
Sista veckan in my twenties.
-
Raggningsskräck och kontaktsförlamning.
Nu ska jag vara läskigt ärlig och öppna mig mycket mer än vad jag kanske borde, i ett ämne man kanske inte ska vara så naken i. Men som jag tidigare skrivit tror jag på att öppenhet utvecklar och förhoppningsvis ger någonting tillbaka. Detta inlägg handlar om raggning. Eller, om man gillar mer neutrala ord, ”kontaktsökande”. Det handlar om min förbannade rädsla och oförmåga att ta initiativ, våga och vara spontan när det kommer till just kontaktsökande. Under alla år som vuxen (det sägs att man är vuxen efter att man fyllt 20, är dock ej säker på att detta stämmer) har jag varit otroligt feg när det kommer till…
Du kanske också gillar
Min långfredag i bilder
Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
Påskparty med pinglor
-
Hello, thirties!
Jag älskar att fylla år. Inte för själva åldrandet i sig, utan för den ofantligt stora kärleksvåg som sköljer över en från tidig morgon till sena timmar. Jag blir alldeles rörd över hur många som tar sig tid att skriva, ringa, sjunga, gratta och uppskatta. Så himla fint! Min dag började med att jag givetvis sovit dåligt, spänd inför dagen, och jag var grymt trött. Men jag gjorde mig i ordning och begav mig till jobbet. Där blev jag gratulerad av mina kollegor, Micke hade till och med köpt blommor. Gulle! Vid lunch var vi ett gäng som gick och käkade födelsedagslunch. Därefter köpte jag med mig en drömmig chokladtryffeltårta…
Du kanske också gillar
Flashback: En bra jävla midsommar
Gatufest och sista helgen i Stockholm.
Januari – februari – Lisa.
-
Sista kvällen som 29-åring.
Jag älskar verkligen att fylla år. Även efter 29 år är jag lika pirrig att vakna upp på morgonen för min födelsedag. Och då har jag under många av dessa år, precis som imorgon, vaknat upp ensam. Utan grattissång eller frukost på sängen. Pirret finns där ändå. Så himla fint. Jag har legat i sängen i en timme nu, tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt så att jag inte skulle vara morgontrött. Men vem försöker jag lura. Jag kommer inte kunna sova än på ett tag. Är för spänd. Så jag får kika lite serier, det är ju trots allt mina sista dagar i det destruktiva kvällsseriebeteendet…
-
Säsongens sista PowerPlay-inspelning
Idag satt vi i de svarta skinnfåtöljerna i Dobb-studion på Söder för sista gången för denna säsong. Det är helt sjukt, har det redan gått en hel säsong? Har vi verkligen spelat in 30 avsnitt? Ofattbart! Jag är otroligt tacksam för att Peter pushade mig till att vara med, trots att jag inte var jättepepp på att sitta i rutan. Tack vare PowerPlay har jag sakta men säkert känt mig tryggare i mig själv, och hur jag för mig. Ni som läst min blogg tidigare minns kanske hur tufft jag hade det med ångest när jag var på Expressen och medverkade i deras TV-sändningar, det här har inte alls känts…
-
#TB till när jag hade dille på limegrönt
Träffade Madde idag, på Mälarpaviljongen. Mycket härligt att njuta av solen och värmen. ÄNTLIGEN. När jag kom hem hittade jag denna bild i arkivet. Den är tagen i oktober 2009, om jag inte är ute ock cyklar, och jag hade inflyttningsfest i lägenheten jag och min dåvarande pojkvän köpt. Madde var där, söt som alltid. Men det som är mest iögonfallande med bilden är alla limegröna inredningsdetaljer! Haha! Jag är inget inredningsgeni, men det här med ”accentfärg” inser till och med jag att det kanske inte är så hett längre… Detta är inlägg 62 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog
Du kanske också gillar
Midnattshyllning till min syster
Att hantera ett sönderslitet hjärta
Blogg100: Första utmaningen
-
Känslan man upplevt många gånger förr – men som ändå knockar luften ur en
Vi vet precis hur det kommer att bli. Vi har varit med om det så många gånger tidigare. Varje år händer samma sak. Våren. Den underbara, livfulla, energigivande, glädjerusiga, värmande våren. Det räcker liksom med att titta ut genom rutan när man vaknar, höra ett specifikt fågelkvitter och se hur vinden vilar i de stilla träden. En sekund tar det. Och så vet man. Därefter är Den där dagen ett enda rus. Man tar en omväg på väg hem från affären, för att man inte vill gå in igen. Man ler fånigt bakom solglasögonen mot människor man möter på trottoaren. Kanske till och med en artig nickning, som en förstärkning…
