Livet,  Personligt

Januari – februari – Lisa.

En klassisk bloggdipp infann sig tydligen efter julen 2017. Men nu ska jag försöka summera lite vad som hänt, vad jag pysslat med och vad jag funderat på under de senaste månaderna. För att det inte ska bli för långt delar jag upp det i olika inlägg. Vi börjar med Lisa.

Jag kickade igång året med att skjutsa ner Lisa till Köpenhamn och vinkade av henne mot ett äventyr ingen i vår familj tidigare tagit chansen att uppleva. Lisa och hennes vän Emilia befinner sig just nu i Asien där de reser runt, testar nya saker. Är tonåringar. Är vuxna. Är barn. Lever. Två månader har hon varit borta. Och nu tror ni säkert (i alla fall ni som känner mig) att jag gråter minst en skvätt per dag när jag tänker på hur mycket jag saknar henne. Men det sjuka är att det faktiskt inte är så farligt. Jag tänker faktiskt inte så mycket på henne över huvudtaget. När vi facetimeade för ett tag sen så sade jag det till henne och hon blev alldeles lättad. Hon känner typ likadant. Och vi båda har haft lite dåligt samvete över det. Vad är det för människor, som aldrig tidigare varit ifrån varandra längre än några veckor, som inte känner starkare saknad när man varit i olika delar av världen i två månader?

Det är klart att det sticker ibland när jag ser hennes osminkade, friska, harmoniska ansikte i de uppdateringar hon gör på sociala medier, och ibland tårar det till när hon skriver eller skickar något som bara jag kan relatera till eller förstå. Men jag ser att hon mår bra, jag ser att hon lever. Och helt ärligt så vet jag att hon har fullt upp med annat än att hålla på att sakna mig. Vi finns ju här liksom. Alltid nära, trots avståndet. Detsamma gäller för mig. Hade jag inte påbörjat mitt nya uppdrag för BK Häcken, samt pysslat med andra frilansprojekt, hade jag antagligen haft mer känslomässigt utrymme för att begrava mig i längt.

Drygt två månader har gått, och den 6:e maj kommer hon hem. Hur jag mår då, hur det står till med längtan när det börjar närma sig, det vet vi inte.


Emilia och Lisa på Kastrup, 7 januari 2018.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *