Låt tiden av dimma och sömnbrist komma
I år har jag sett ofantligt få NHL-matcher. Det har nog mycket att göra med att jag har ett relativt nytt jobb, samt – som ni som känner mig vet – att jag älskar att sova. Förra året kunde jag anpassa mitt NHL-tittande väldigt bra till skola och kvällsjobb på GT, men i år har det varit svårare.
Men nu är det dags! Nu blir det lite naddsuddning framöver. Det finns ju ingenting som är så fint att när matchen är slut upptäcka att fåglarna berättar morgonhistorier från en gryningsfuktig kvist och solens strålar kittlar sig fram genom fönsterrutan. Det känns som att man är den enda i världen som är vaken, som att man har en liten hemlighet. Otroligt fint. Och sedan är dimman och gäspningarna en del av morgonen, men man är glad och utvilad i själen.
Vi ses i natt!
Detta är inlägg 57 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog