Idag satt vi i de svarta skinnfåtöljerna i Dobb-studion på Söder för sista gången för denna säsong. Det är helt sjukt, har det redan gått en hel säsong? Har vi verkligen spelat in 30 avsnitt? Ofattbart! Jag är otroligt tacksam för att Peter pushade mig till att vara med, trots att jag inte var jättepepp på att sitta i rutan. Tack vare PowerPlay har jag sakta men säkert känt mig tryggare i mig själv, och hur jag för mig. Ni som läst min blogg tidigare minns kanske hur tufft jag hade det med ångest när jag var på Expressen och medverkade i deras TV-sändningar, det här har inte alls känts…

Då jag nyss är hemkommen från en oerhört trevlig födelsedagsmiddag på Brillo, där vi firade en härlig vän, är jag både trött och smått berusad. Så detta inlägg blir ett kort sådant. Jag hade min Bruce-tisha i sändningen idag! Brukar normalt sett klä mig lite mer propert när vi spelar in, men idag fick jag feeling på morgonen och slängde på mig den urtvättade, kärleksdrypande tygbiten. Det blev ett allvarsamt avsnitt av PowerPlay, efter sviterna av de hemskheter som en SHL-profil kastat ur sig till en främling efter en lagfest. Avsnittet ser ni här. Jag orkar helt ärligt inte skriva mer om händelsen. Dels är jag sjukt ledsen över att…