-
Boostmöte med Rudy Alvarado.
Då och då träffar man människor som får allting att verka så nåbart, så lätt. Jag är en person som ser möjligheter i det mesta,och drömmer stort och brett, men ibland är jag rädd för att ta det sista steget. Rudy Alvarado märkte detta idag, och han sade ”Fuck that!”. (Inte bokstavligen, vill jag poängtera. Utan med andra ord). Och det var precis vad jag behövde. Jag och Rudy har följt varandra i sociala medier ett bra tag, och han har varit otroligt generös med konstruktiv feedback och pepp genom åren. Han har alltid verkat vara en driven själ med stor passion för det han gör. Så när han föreslog…
-
GÄSTBLOGG: Lisas lärdomar inför studenten
I förberedelserna inför detta inlägg har sinnesstämningen varierat mellan ASPEPP och ångest. Alltså allt från planering av listor, tips och gråtstämning till att jag har skrattat mig själv i ansiktet och insett att ingen vill läsa om det där. Ni flesta som läser detta har antagligen tagit studenten. Och gymnasiet kanske inte var det svåraste ni har behövt gå igenom. Jag köper det. Jag är medveten om att jorden inte slutar snurra för att jag, en random person, tar studenten. Men nu ska jag sluta be om ursäkt för mig själv. Nu kör vi. Jorden slutar ändå snurra liiite. Jag tar alltså idag studenten från Donnergymnasiet i Göteborg. Där har…
-
One Love Manchester.
Jag har sett många välgörenhetskonserter genom åren. Den första var Live Aid, som jag såg ett ologiskt antal gånger på pappas inspelade VHS-band. Konserten var en maratonsändning, så det behövdes en hel drös videoband. Jag såg den igen ett flertal gånger när jag köpte DVD-utgåvan. Samma sak med uppföljaren Live 8. Konserterna för Haiti, Katrina-offren, barn i nöd. Alla är de oerhört känsloframkallande och oftast väldigt välgjorda och genuina. Men det blir något annat när det inte handlar om sjukdomar, naturkatastrofer eller olyckor. När det istället handlar om offer för vidrigt våld och iskalla monster. Känslorna blir skarpare, jobbigare, verkligare. Ingenting är luddigt, allt blir greppbart. Det blir vasst, distinkt…
-
När man blir sjuk.
Jag har lyckats dra på mig en retsam halsont som liksom skrapar sönder min hals så fort jag pratar eller harklar mig. Är dessutom lite yr och dåsig och vill helst sova hela tiden. Det lär ju bryta ut till någon form av förkylning om jag vår spekulera fritt, men tajmingen på detta just nu är ju inte optimalt. Får ni också en känsla av hopplöshet när ni blir sjuka? För mig är det nästan skrämmande. När jag blir sjuk och orkeslös tappar jag verkligen all motivation, all livsglädje och alla drömmar är som bortblåsta. Jag börjar tänka negativt, massa ”tänk om”-tankar greppar tag i mig och det känns som…
-
Den oförglömliga 30-årsfesten!
Jag har medvetet sugit lite extra på denna inläggskaramell. Det har nu gått exakt en vecka sedan jag firade mina 30 år på denna jord tillsammans med närmare 50 av mitt livs viktigaste pusselbitar. Känslorna har sakta börjat placerats i fack i mitt huvuds bibliotek och jag börjar känna att jag äntligen kan greppa dem. Förstå dem. Och nu känner jag mig redo att återberätta den fina kvällen den 27 maj 2017. Detta inlägg innehåller massor med bilder, hoppas det lyser igenom vilken kanonfest det var. Min familj var en enorm hjälp hela dagen, och när vi väl skulle ge oss av till den underbara lilla gården jag hade hyrt,…
-
Gatufest och sista helgen i Stockholm.
Det slog mig för några dagar sedan att detta blir min sista helg som Stockholmsbo. Helt sjukt! Nästa helg åker jag hem till Göteborg, lillasyster Lisa tar studenten, och helgen därpå flyttar jag ner alla mina grejer och överlämnar nyckeln till Stockholmslyan. Galet. Så det ultimata hade ju varit att ägna denna helg till strosande i Gamla Stan, glass på uteservering och långa nätter i Stockholmspulsen. Men icke. Det är packning – och bara packning – som ska prägla min helg. Och att försöka resa mig från käftsmällen som är den härliga förkylning jag vaknade med imorse. Kämpa, Kajsa. Igår, däremot, fick jag en jättefin sista fredagskväll i huvudstaden. Efter…
Du kanske också gillar
#blogg100
Lunchdejt, handboll och en himmel som satte sig på näthinnan
Helgens fina stunder.
-
Jag kommer sakna dig, Stockholm.
Idag var det den förste juni. Första dagen på sommaren. Vädret vittnade om annat, det blåste, regnade och var fett kallt framåt kvällen. Men enligt boken var det sommar. Så de vita byxorna åkte fram, min jacka var för tunn för mitt eget bästa och jag envisades med solglasögonen under tveksamma ljusförhållanden. Vi hade sommarfest med jobbet idag. Tanken var att vi skulle äta en härlig buffé på Josefina på Djurgården, en restaurang med fantastisk potential och ett riktigt drömläge i direkt anslutning till vattnet. Men de hade sjabblat bort vår bokning och vi fick sitta utomhus i snålblåsten. Jag trodde allvarligt talat att jag skulle förfrysa. Och den buffé…
Du kanske också gillar
Påskparty med pinglor
Lista: 5 stora förebilder i mitt liv
En dag när tiden står still.
-
Recension: Harry Styles – Harry Styles
En nybliven vän sade att han aldrig läst en så positiv recension av något av Ed Sheerans verk tidigare, efter att jag skrivit det här inlägget. Och risken finns att jag överhyllar Harry Styles här också. Men då får det vara så. Jag är en glass half full-människa, även när det kommer till kritiskt och objektivt granskande. Om det gör mig till en dålig amatörrecensent så är det helt okej med mig. Här nedan kommer mina betyg på låtarna på Harry Styles solodebut-album. Längst ner finns Spotifylistan med låtarna så ni kan hänga med i recensionen. 1. Meet Me in the Hallway (KK) Första ordet som dök upp i mitt…
