Personligt
-
En helg av närvaro
Min lillasyster går i väntans dagar (bebis på väg!) och jag har bott hemma hos henne och sambon och systerdottern den här helgen. Det har varit dagar av lugn och närvaro. Bonnie – min systerdotter – har bjudit in mig i sina aktiviteter (allt i från fotboll i vardagsrummet till fantasifulla lekar med små plastfigurer) och vi vuxna har fått tid för samtal och chill. Vi har gjort flätor på varandra och testat låtsastatueringar. Vi nostalgitrippade med tv-spelet Crash Bandicoot (är tyvärr beroende igen nu…) och spelade på travet. Vi har kollat fotboll och grillat i regnet. Lugnet före bebisvirvelvinden som väntar för Hanna och Niclas, och för oss andra…
Du kanske också gillar
Nästa kapitel.
Ett kort fotbollsavbrott i veckans hockeymaraton
Sommar i Stockholmsbubblan
-
Harmoni i juni
Juni och jag ska ha en fin tid tillsammans
-
Möta våren i New York
Jag tröttnar aldrig på att sitta på ett flygplatskafé och invänta boarding på en flight med destination New York. Det är en speciell energi som rinner genom kroppen som smält guld redo att stelna i mina vener. Denna resa blev spontant inbokad, då min vän Jenny (som jag ju lärde känna när jag bodde i New York) vann en startplats i Brooklyn Half Marathon. Vi skulle egentligen gått på Taylor Swift i Stockholm, men när hon frågade om vi skulle dra till New York istället så var jag inte svårövertalad. Så nu sitter vi båda med guld i blodomloppet och väntar på att få möta våren i våra minnens och…
-
Recension: Hamilton på Broadway
Att säga att jag golvades, knockades till marken, tappade förmågan att stå – det är ingen överdrift. Jag kan ärligt säga att Hamilton var min häftigaste musikalupplevelse hittills i livet.
-
American bound!
Ibland står stjärnorna rätt. Eller rättare sagt – ibland lyckas man med planering, förberedelser och den inte alls oviktiga aktiviteten att kasta ut sina drömmar i universum. Och ibland, när allt det där sker, så hamnar man i USA.
Du kanske också gillar
PT, lanseringsprepp och Färjestad
Intervju: Pär Johansson
FÖRFATTARDEBUT: ”Inte ensam aldrig glömd”
-
Till Pia Salming.
Hockeyvärlden stannade dag. En sorg drog in som en mörk, tung dimma över varenda själ och ingen kunde göra något annat än att stilla bli omsluten. Miljoner själar. Sörjande, saknande, chockade. Och mitt i dimman tänker jag på dig.
-
Tack för allt, Henrik Lundqvist.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte kunde formulera någonting vettigt när nyheten om att Henrik Lundqvist lägger plocken på hyllan nådde mitt flöde för drygt två veckor sedan. Kanske var det för att jag inte visste om jag skulle skriva som den tonåriga Kajsa som med Henriks hjälp förälskade mig i hockey på riktigt, eller om jag skulle skriva som den vuxna sportjournalisten som med ett nyktert öga kunnat följa en av de största karriärerna i NHL:s historia. Och jag ska ärligt säga att två veckors funderande inte gav mig något självklart svar, så jag kommer låta röster från båda mina jag få ta plats i detta inlägg.…
-
Mannen med kameran.
Händer det ibland när ni passerar en person att ni stannar, känner en stark dragningskraft och bara måste gå fram och prata med honom eller henne? Det händer mig (ibland lite för) ofta, och idag mötte jag gatufotografen Louis Mendes.
