Personligt
-
Januari – februari – Lisa.
En klassisk bloggdipp kom tydligen i efter julen 2017. Men nu ska jag försöka summera lite vad som hänt, vad jag pysslat med och vad jag funderat på under de senaste månaderna. För att det inte ska bli för långt delar jag upp det i olika inlägg. Vi börjar med Lisa.
-
Kexkalendern 2017.
För två år sedan startade jag en högst spontan julkalender på Twitter, där jag varje gång hyllade någon av personerna jag känner/följer på just Twitter. Det blev en förhållandevis uppskattad liten följetång. Förra året kom jag på det för sent så då blev det ingen. Men i år är jag redo igen! Detta år tänkte jag (efter tips från en Twitterföljare, @NicklasNyselius) köra musiktema! Varje dag lägger jag ut en tweet märkt med #kexkalendern, där jag presenterar en låt som betyder något speciellt för mig eller som jag associerar med något särskilt. Det kan vara musik med allt från Arvingarna och Status Quo till Robbie Williams och Melissa Horn. Vi får…
-
All the single ladies.
Jag vill berätta om en härlig sak som ganska nyligen ploppat upp i mitt liv. Det hela började med att jag flera gånger i somras kände mig ensam. Inte ensam som i att jag inte hade några vänner eller att jag saknade min familj, utan snarare ensam i en livssituation. Jag är numera den enda singeltjejen bland mina nära vänner. Men även om jag såklart längtar efter tvåsamhet och någon att skeda med på söndagsmorgnarna så trivs jag ändå rätt bra med att vara singel. Och jag orkar inte stressa. Eller jaga för den delen. Kombinationen av att trivas som singel och att inte ha några singelvänner är ganska komplex. Mina…
-
Projekt Kajsa – sex månader senare
Shit, vilka blandade känslor som bubblade upp i mig när jag läste inlägget där jag beskrev mina issues med självkänslan. En del av mig fick ont i hjärtat, jag minns hur läskigt det var att sätta ord på allt det där. En annan del av mig blev lite upplyft, jag tror banne mig att det gått åt rätt håll under sommaren. Som jag nämnde i ett inlägg i våras så började jag träffa en kurator när jag bodde i Stockholm. Hon hette Marlene och var en otroligt go kvinna i yngre 45-årsåldern. När jag kom till henne var jag inne i ett ekorrhjul där jag sade till mig själv att jag hade…
Du kanske också gillar
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
New York och författardrömmarna
New York state of mind
-
Lunchdejt, handboll och en himmel som satte sig på näthinnan
Idag har jag tillbringat mestadelen av dagen åt att transkribera en lång intervju jag gjorde för Ungdomsfotboll.se förra veckan. Det är den tredje texten i serien Supersöndag, denna gång med männen bakom Stiftelsen Dunross. En mycket inspirerande intervju med Leif och Jan som brinner för att barn- och ungdomsidrotten ska blomstra och bidra till ett bättre samhälle. Lovar att länka på söndag när texten kommer! Jag hann också med en jättetrevlig lunch med Cecilia Lyche, som är Head of Content & Social Media på BeBetterOnline. Otroligt trevlig lunch där vi pratade om allt ifrån vegankost till hur personer man sett upp till plötsligt faller i ens förtroendebank. Energigivande, kreativ, härlig.…
-
Boostmöte med Rudy Alvarado.
Då och då träffar man människor som får allting att verka så nåbart, så lätt. Jag är en person som ser möjligheter i det mesta,och drömmer stort och brett, men ibland är jag rädd för att ta det sista steget. Rudy Alvarado märkte detta idag, och han sade ”Fuck that!”. (Inte bokstavligen, vill jag poängtera. Utan med andra ord). Och det var precis vad jag behövde. Jag och Rudy har följt varandra i sociala medier ett bra tag, och han har varit otroligt generös med konstruktiv feedback och pepp genom åren. Han har alltid verkat vara en driven själ med stor passion för det han gör. Så när han föreslog…
-
GÄSTBLOGG: Lisas lärdomar inför studenten
I förberedelserna inför detta inlägg har sinnesstämningen varierat mellan ASPEPP och ångest. Alltså allt från planering av listor, tips och gråtstämning till att jag har skrattat mig själv i ansiktet och insett att ingen vill läsa om det där. Ni flesta som läser detta har antagligen tagit studenten. Och gymnasiet kanske inte var det svåraste ni har behövt gå igenom. Jag köper det. Jag är medveten om att jorden inte slutar snurra för att jag, en random person, tar studenten. Men nu ska jag sluta be om ursäkt för mig själv. Nu kör vi. Jorden slutar ändå snurra liiite. Jag tar alltså idag studenten från Donnergymnasiet i Göteborg. Där har…
-
One Love Manchester.
Jag har sett många välgörenhetskonserter genom åren. Den första var Live Aid, som jag såg ett ologiskt antal gånger på pappas inspelade VHS-band. Konserten var en maratonsändning, så det behövdes en hel drös videoband. Jag såg den igen ett flertal gånger när jag köpte DVD-utgåvan. Samma sak med uppföljaren Live 8. Konserterna för Haiti, Katrina-offren, barn i nöd. Alla är de oerhört känsloframkallande och oftast väldigt välgjorda och genuina. Men det blir något annat när det inte handlar om sjukdomar, naturkatastrofer eller olyckor. När det istället handlar om offer för vidrigt våld och iskalla monster. Känslorna blir skarpare, jobbigare, verkligare. Ingenting är luddigt, allt blir greppbart. Det blir vasst, distinkt…
Du kanske också gillar
Söndagshoroskopet
Sommar i Stockholmsbubblan
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
