-
Sommarvärme och mentalt sparläge
Efter en sommar som av olika anledningar höll mig borta från havet mer än vanligt så fick jag i helgen ta ikapp en liten del av det jag gått miste om. På fredagen efter att ha jobbat och tränat släpade jag min väska från spårvagnshållplatsen vid Hinsholmen ända ut till vår brygga längst ut i viken. Det var så varmt och tungt och det enda jag kunde tänka på var doppet jag skulle ta när jag kom fram. Och frågan är om inte det var sommarens skönaste dopp. Jag satt en stund och läste i solen, med det saltsträva håret droppande på mina axlar och min rygg, och sedan anlände…
-
Baksmällan av ett mästerskap
Följande är ett utdrag från mitt senaste nyhetsbrev – signa upp dig här! Jag ska erkänna att det dröjde till dagen efter den långa avslutningsceremonin. Sekunderna efter att jag rutinmässigt på morgonen öppnat OS-appen och såg att det inte fanns något schema för dagen. Då slog den till. Baksmällan efter OS påminner om den jag känner efter en arbetat säsong i Hockeyallsvenskan, och den som infann sig efter tre veckor i Hockey-VM-bubblan för ett par år sedan. Precis som då dröjde det närmare en vecka efter att OS slutat innan jag riktigt kommit tillbaka i humör, rutiner och andra viktigheter att fylla mitt hjärnkontor med, men under den där veckan kändes…
-
Modet, framtiden och Jessica Campbell
Följande är ett utdrag från mitt senaste nyhetsbrev – signa upp dig här! På det för Amerika symboliska datumet 4 juli presenterades den historiska nyheten att Jessica Campbell blir det första kvinnan att ta plats i båset bakom ett NHL-lag – Seattle Kraken. Det var inte första gången hon blev historisk, hon har krossat flera glastak före det. Hon stod i båset som assisterande tränare till Toni Söderholm för det tyska landslaget i hockey-VM 2022 och hon stod som assisterande tränare i Coachella Valley Firebirds, Seattle Krakens AHL-filial (som tog sig till final under båda säsongerna hon var där). Efter att ha både intervjuat Jessica och lärt mig mycket om henne från andra kan jag inte nog…
-
En helg av närvaro
Min lillasyster går i väntans dagar (bebis på väg!) och jag har bott hemma hos henne och sambon och systerdottern den här helgen. Det har varit dagar av lugn och närvaro. Bonnie – min systerdotter – har bjudit in mig i sina aktiviteter (allt i från fotboll i vardagsrummet till fantasifulla lekar med små plastfigurer) och vi vuxna har fått tid för samtal och chill. Vi har gjort flätor på varandra och testat låtsastatueringar. Vi nostalgitrippade med tv-spelet Crash Bandicoot (är tyvärr beroende igen nu…) och spelade på travet. Vi har kollat fotboll och grillat i regnet. Lugnet före bebisvirvelvinden som väntar för Hanna och Niclas, och för oss andra…
Du kanske också gillar
Söndagshoroskopet
När man fastnar i kamerarulle-träsket
Jag och min separationsångest
-
Får man börja heja på ett lag i vuxen ålder?
Vad spelar det egentligen för roll vilken anledning man har till att heja på ett lag? Är det verkligen så viktigt hur och när den emotionella kopplingen mellan supporter och idrottsförening uppstod?
-
Harmoni i juni
Juni och jag ska ha en fin tid tillsammans
Du kanske också gillar
Idag är jag tacksam.
Jag och min separationsångest
Saker jag ser fram emot under 2017
-
Möta våren i New York
Jag tröttnar aldrig på att sitta på ett flygplatskafé och invänta boarding på en flight med destination New York. Det är en speciell energi som rinner genom kroppen som smält guld redo att stelna i mina vener. Denna resa blev spontant inbokad, då min vän Jenny (som jag ju lärde känna när jag bodde i New York) vann en startplats i Brooklyn Half Marathon. Vi skulle egentligen gått på Taylor Swift i Stockholm, men när hon frågade om vi skulle dra till New York istället så var jag inte svårövertalad. Så nu sitter vi båda med guld i blodomloppet och väntar på att få möta våren i våra minnens och…
Du kanske också gillar
One Love Manchester.
New York nästa!
Och nu då? Tankar och planer inför framtiden
-
Recension: Hamilton på Broadway
Att säga att jag golvades, knockades till marken, tappade förmågan att stå – det är ingen överdrift. Jag kan ärligt säga att Hamilton var min häftigaste musikalupplevelse hittills i livet.
