Livet Musik och nöje Okategoriserad Omgivning Personligt

Queencirkeln ska slutas

10 maj, 2017

Jag har funderat på vilken musik som egentligen lämnat starkast märken i själen under de första trettio åren av mitt liv. Är det låtarna man gråtit till och lyssnat på i oändlighet när man varit olyckligt kär? Eller är det alla de låtar man kan texterna till? Är det musiken från artisterna man sett live upprepade gånger eller är det helt enkelt Håkan Hellström? Efter att ha grubblat ett tag kom jag fram till att jag har väldigt starka märken från de flesta av mitt livs artister, men de flesta har uppkommit under kortare och intensiva perioder. Förutom ett band. Det band som finns som en minnesslöja över hela min barndom, ungdom och som vuxen. Pappa matade mig med deras musik både som frukostpepp och middagsdans. Det finns ingen annan musik som jag har starkare minnen från. Musiken från Queen.

Jag minns hur rädd jag var för LP-omslaget till News of the World-plattan, med de blodiga robotfingrarna, och hur jag kunde sitta i timmar och undra över vems öga som var vems på The Miracle-omslaget. Jag minns hur pappa spelade Crazy Little Thing Called Love på gitarr och hur han nu när jag är vuxen dar alltid börjar spela Love of My Life och vill att jag ska sjunga. Jag lärde mig utantill alla lattjande ”de-do-de-do-de-do”  från Wembleykonserten 1986, där Freddie och publiken utmanade varandra. Jag klippte ut romb-formade papperslappar, målade dem svarta och tejpade fast på mina vita tajts och tröja, för att likna den unge killen i The Miracle-videon.

Jag skrev till och med ett skolarbete om Freddie. Det musikaliska geniet, den tyranniska perfektionisten och eviga romantikern. Jag hade betalat miljoner för att få chansen att se honom, innan han hann gå bort. Pappa fick den chansen. För det är jag evigt tacksam. Och avundsjuk. (Fast mest avis är jag på pappas barndomskompis Kristian, som faktiskt VAR på Wembley -86)

Så när pappa fyllde år i söndags och vi i familjen gav honom biljetter till Queen (minus John Deacon men plus Adam Lambert) kändes det ändå som att cirkeln kommer att slutas. Pappa och jag. Dansande, sjungande, gråtande. Med en vilande Freddie som vakar. 🙏🏼👑☁️

Vilka band eller artister har ni starka minnen kopplat till från er uppväxt?

Detta är inlägg 70 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

After Work deluxe.
Morgonstund har guld i mun.


You Might Also Like

Inga kommentarer

Lämna ett svar