-
One Love Manchester.
Jag har sett många välgörenhetskonserter genom åren. Den första var Live Aid, som jag såg ett ologiskt antal gånger på pappas inspelade VHS-band. Konserten var en maratonsändning, så det behövdes en hel drös videoband. Jag såg den igen ett flertal gånger när jag köpte DVD-utgåvan. Samma sak med uppföljaren Live 8. Konserterna för Haiti, Katrina-offren, barn i nöd. Alla är de oerhört känsloframkallande och oftast väldigt välgjorda och genuina. Men det blir något annat när det inte handlar om sjukdomar, naturkatastrofer eller olyckor. När det istället handlar om offer för vidrigt våld och iskalla monster. Känslorna blir skarpare, jobbigare, verkligare. Ingenting är luddigt, allt blir greppbart. Det blir vasst, distinkt…
Du kanske också gillar
Min favoritplats på jorden
Jag och min separationsångest
GÄSTBLOGG: Lisas lärdomar inför studenten
-
Queencirkeln ska slutas
Jag har funderat på vilken musik som egentligen lämnat starkast märken i själen under de första trettio åren av mitt liv. Är det låtarna man gråtit till och lyssnat på i oändlighet när man varit olyckligt kär? Eller är det alla de låtar man kan texterna till? Är det musiken från artisterna man sett live upprepade gånger eller är det helt enkelt Håkan Hellström? Efter att ha grubblat ett tag kom jag fram till att jag har väldigt starka märken från de flesta av mitt livs artister, men de flesta har uppkommit under kortare och intensiva perioder. Förutom ett band. Det band som finns som en minnesslöja över hela min…
-
Spotifylistor – a never ending story.
Något som varit ett ständigt pågående arbete, ångestmoment och strukturellt virrvarr för mig sedan 2006 är upplägget på Spotify-listor. Jag har gått från att ha enbart artistuppdelat till att ha tidsbaserade listor som till exempel ”Höst 2015” eller ”Nyårsafton 2012”. Det har dessutom funnit luddiga listor med namn ”Oförskämt bra låtar”, ”Boost” och ”Magic”. Många av dem spårade ur, blev alldeles för stora och spretiga. Jag har dessutom varit sjukt dålig på att rensa mina listor och samlade på mig sjukt många tillslut. Men i höstas när jag var hemma i Göteborg en helg satt Lisa och rensade och strukturerade bland sina listor, och så döpte hon en av listorna…
-
Repost: Kajsas topp 100 på Spotify
Ännu en dag där tiden att skriva långt och initierat inte riktigt finns. Fan, jag ser fram emot att komma tillbaka till Stockholm där jag är mycket mer ensam och har mycket mer tid till tankar och kontemplerande (avdelningen saker jag aldrig trodde jag skulle säga). Skämt åsido, jag älskar att vara med min familj på min lediga tid, och den här veckan har betytt så otroligt mycket i och med hur påverkad jag blev av det som hände för snart en vecka sedan. Jag ser fram emot en mysig påsk med dem innan jag åker tillbaka till huvudstaden. Men. Då jag inte hittar något bra att skriva om kommer…
-
Recension: Ed Sheeran – Divide
Som jag skrev igår blev jag ju märkbart påverkad och känslomässigt berusad igår när jag lyssnade igenom Ed Sheerans Divide från start till slut. Och nu ska jag ge mig på att att försöka beskriva vad var och en av låtarna på den nya plattan får mig att känna. Först lite bakgrund. Den 13:e december 2015 lade Ed Sheeran upp ett Instagram-inlägg där han beskrev att han inte ville se världen genom en skärm och hade bestämt sig för att ta ett break från sin telefon. Han skrev också att han skulle resa över världen och se allt han missat. Slutligen avslöjade han att hans tredje studioalbum var på väg.…
