Resa
-
Min favoritplats på jorden
Följ med mig till min favoritplats på jorden och låt mig försöka beskriva vad som händer i mig när jag är där.
-
36-timmars till Köln.
I fredags gick jag upp tidigare än solen själv och begav mig med taxi ut till Arlanda. För första gången i livet skulle jag besöka ett stort mästerskap i hockey, peppen var total när vi cruisade oss igenom ett sovande Stockholm ut till flygplatsen. Vid 12-tiden landade jag i Köln, tillsammans med ett gäng svenskar som skulle till samma hotell som jag. Det var en av huvudsponsorerna som styrt upp resan och vi bodde på samma hotell som det ryska landslaget. Efter en kort stund på hotellet anslöt kollegan och vännen Valentina och vi käkade lunch tillsammans innan vi gav oss av mot Lanxess Arena. Det var otroligt mycket ryssar…
-
Tillbakakastar-tordag: Min bästa resa
Ofta när man tänker tillbaka på resor som rankas högt väljer man äventyrsresor, storstadsresor eller kanske till och med extraordinära jobbresor. Och jag skulle ljuga om jag påstod att mina små nedslag i New York inte stod högt upp på min lista (jaa, jag vet att jag tjatar om den förbannade staden). Men när det kommer till en sån där riktig semester, ni vet när man kommer hem som en ny människa; utvilad, fräsch, i harmoni med livet, då slår vår resa till Kroatien ut alla konkurrenter på volley. Resan När min far, och hans gamla barndomsvänner, fyllde 50 gjorde vi en två veckors runtsegling i den kroatiska övärlden. Vi…
-
En annorlunda V-day
Traditionellt ska ju Alla hjärtans dag bestå av röda rosor i munnen på fluffiga nallar och inoljade kroppar i obehagligt genomskinliga underkläder. Det är sen gammalt. Och hade jag varit hemma hade jag antagligen spenderat V-day just så. Eller inte. Men nu är jag inte hemma och min hjärtliga dag blev allt annat än traditionell. Thowe och jag begav oss ut på förmiddagen, redo för en brunch i Soho. Det tog ungefär 7 sekunder för oss att börja arbeta upp någon form av allvarligare köldskada. Med -15 i luften och en härlig Manhattanvind på det fanns det liksom inte en chans i världen att vi skulle kunna hålla värmen uppe.…
-
Möt Chase.
Det här är Chase. Chase är 6 år gammal och igår var han på sin första Rangers-match. Med ett stadigt grepp om mamma Donyas hand berättar han om den första perioden och att Rangers ligger under mot Kings med 1-2. Sedan lägger han till att Rangers behöver göra minst två mål till för att vinna matchen. Han är blyg men nyfiken. Favoritspelaren är Henrik Lundqvist och Chase’s tröja har nummer 30 på ryggen. Personer som Chase påminner oss om hur härlig sport kan vara. Och viktig. När den lilla pojken kände sig mer bekväm i samtalet med en random svenska kunde han inte dölja sin entusiasm och stundtals studsade han på…
-
Det här med ångest…
Ni vet den ångesten man kan få när det finns en chans att man har fuckat upp ordentligt. Typ den ångesten som liksom äter upp dig inifrån när du kör i 140 på en 110-väg och det obehagligt bländande blåljuset dyker upp i backspegeln. Eller när man haft ett hetsigt gräl med någon och sedan ska smsa sin allierade vän för att få ur sin frustration över idiotin hos grälobjektet och istället smsar idioten man ska trashtalka. Den ångesten. Den ångesten levde jag med från tisdag kväll fram till igår. (Ps. Händelse ett kommer jag troligtvis att råka ut för igen. Händelse två är orsaken till att jag numera får små,…
-
New York nästa!
Okej, så här ligger det alltså till. Sedan i somras har jag planerat denna resa till staden som aldrig sover. Jag har varit där flera gånger förut och som ni trogna läsare (skoja bara, jag har 1-2 besökare om dagen på denna sida, varav en är jag själv) redan vet är jag fullkomligt kär i staden. När jag fick höra av Thowe att Hockeysverige, med Uffe Bodin och Peter Sibner i spetsen, skulle åka dit bestämde vi oss snabbt att vi skulle hänga med. Fast forward cirka sex månader. Imorgon drar vi. För er som inte känner till Hockeysveriges resekoncept kan jag berätta att det är ungefär 40 av läsarna som åker med…
-
New York state of mind
Denna artikel publicerades som original på Vagabond.se. Första gången jag såg Manhattans silhuett på avstånd när jag närmade mig ön gick en rysning genom hela min kropp. Här är mina fem mest speciella ögonblick från staden som aldrig sover.
