Livet,  Personligt

Kroppen min trenger VÄRME!

Varje vinter kommer jag till en punkt där jag är övertygad och stensäker på att jag aldrig någonsin kommer att uppleva varmt väder igen. Jag börjar mentalt ställa in mig på att det är köldbitna kinder, iskalla tår och bortdomnade fingrar som gäller för resten av livet. Och varje år bestämmer jag att ”nästa år, då jävlar ska jag boka en svettig resa under årets mörkaste och kallaste månader”. Vilket jag inte gör. Såklart.

Jag avskyr att vara kall. Jag har en tendens av att aldrig riktigt tina upp när jag väl frusit till is. Och lägenheten jag bor i nu är så otroligt kall att jag inte ens ges en chans att få upp värmen igen, förrän jag kryper ner under täcket. Och även där tar det lång tid. Det händer att jag sätter mig på toaletten (det enda rummet med golvvärme) med flera lager kläder på mig och kollar på serier, för att bli varm igen. Jag kör lite Netflix and chill, så att säga. ❄️

Så när snön föll i tisdags och jag såg det vita täcket när jag kikade ut genom fönstret på morgonen kände började jag nästan gråta. Jag kände mig uppgiven. Det blir ingen vår i år. Det är bara så. Och återigen surfar jag in på Momondo.

Kan ni ens förstå att vi faktiskt gått utomhus med sandaler, t-shirts, bara ben? Det känns som att det bara var en dröm.

Detta är inlägg 9 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *