Livet Personligt

Serier, sömn och konflikten dem emellan

2 april, 2017

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft igång tv:n, eller på senare år datorn, när jag ska somna. Det började nog mest som en tillfällighet, när jag fick min första tv på rummet var jag runt 13-14 och program som Ally McBeal, Jackass och Big Brother gjorde att jag inte kunde slita mig. Jag drog ner till en plutt på volymen och kollade i smyg hemma i föräldrahemmet. Jag stängde aldrig av tv:n efter att programmen var över, det flimrande ljuset var en ständig kvällskompis för mig när jag skulle sova.

Jag vet inte vad det beror på, men det där beteendet har följt med mig till alla lägenheter, i alla relationer, i alla städer och livsfaser. Jag har alltid tittat på en serie eller film när jag ska somna. Innan Netflix kom hade jag samlat alla FRIENDS-avsnitt på min dator (härliga 35 GB) och kollade säsong 1-10 om och om igen, kväll på kväll på kväll. Och det gör jag än idag. Eller, tittar är fel ord. Jag sätter igång ett avsnitt, sänker ljus och volym något och sedan kurar jag in mig under täcket och blundar. Det blir en trygghet för mig. Jag har alltid datorn bredvid mig i sängen. Alltid.

Det har blivit någon form av säkerhetsbeteende, ja, nästan ett beroende. När jag sover bredvid någon behöver jag sällan titta på serier, då kan jag somna utan, men jag gör det ändå. Och när folk frågar varför jag måste se på serier innan jag somnar kan jag inte svara på det, men jag får ångest av tanken att ha datorn i ett annat rum.  Kanske har det att göra med rädsla för tystnad och mörker. Att det är vakumtyst när jag ska sova. Att det milda flimret från scenerna på Central Perk inte ska vagga mig till sömns genom mina stängda ögonlock. Sjukt, jag vet.

Problemet för mig och min sömn är att jag alltid vaknar minst två gånger per natt, ofta har jag svårt att somna om. Och min morgontrötthet är inte att leka med. Jag har försökt att ignorera faktumet att denna problematik antagligen hänger ihop med mitt konstanta konsumerande av datorskärmens ljus, men jag vet innerst inne att det är förödande för min sömn.

Jag läste en intressant artikelserie på tyngre.se om sömn och hur den påverkas av det blåa ljuset som kommer från i princip all teknik, och även lampor vi använder i vardagen. Där skriver författaren att när ögonen utsätts för blått ljus skickas signaler till hjärnan att det är dagtid och kroppen kommer ställa in sig på att den behöver vara alert. Han belyser också att kroppen inte utsöndrar lika mycket melatonin (det som gör kroppen trött) om man utsätter ögonen för det blåa ljuset innan man ska gå och lägga sig. Det kan ju vara en förklaring till att jag vaknar flera gånger per natt, och att jag inte känner mig det minsta utvilad på morgnarna, även om jag sovit 8-9 timmar.

När jag läste alla artiklarna kände jag mig tudelad. Dels kom ångesten av att sluta med ett beteende som jag upplever är bra för mig, rent trygghets- och trevnadsmässigt. Dels känner jag hopp om att äntligen kanske känna mig morgonpigg, utvilad och alert när jag slår upp ögonen. Egentligen borde jag kanske läsa lite om mitt osunda snoozande också (ca 1 timma varje morgon, 3 larm med 9-minutersintervaller), men den sak i taget. Och vem det, det kanske hänger ihop med serietittandet. Så nu har jag bestämt mig för att ge den skärmlösa insomningen ett försök.

Projektmänniska som jag är har jag givetvis satt ett startdatum för detta. Och för att inte livet ska bli övermäktigt har jag valt att börja mina nya insomningsrutiner dagen efter min födelsedag, då min sockerdetox är över. Det innebär att jag har cirka en månad på mig att vara härligt osund och osmart med mitt serietittande, en månad av inbillad trygghet och FRIENDS-rösterna viskandes i öronen när jag ska sova. Men när den månaden är över ska jag vara disciplinerad. Då ska jag lämna datorn i vardagsrummet på kvällen och sätta mobilen på nattläge. Sedan ska jag läsa några kapitel ur en bok innan jag slutligen försöker somna till tystnad och mörker. Läskigt men nödvändigt.

Hur ser era insomningsrutiner ut? Är jag ensam om detta högst bisarra beteende? Har ni några andra tips på vad jag kan göra för att förbättra min sömnkvalitet?

Tack för att ni tar er tid att läsa om mig och min snirkliga hjärna. 

Detta är inlägg 33 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Tankar om att fylla 30
Depp.


You Might Also Like

7 Kommentarer

  • Reply Edde 2 april, 2017 at 23:09

    Jag måste också alltid se på TV innan jag sover, dock slår jag oftast av innan jag somnat.

    Angående snoozning däremot, tidigare snoozade jag från kanske 04.30 om jag skulle upp 07.30. Har slutat helt att snooza och är mycket mer utvilad på morgnarna. Så att sluta med det är ett tips!

    • Reply Kajsa Kalméus 3 april, 2017 at 21:08

      Jag är verkligen ett snoozmonster, känns oerhört svårt att vänja sig av med det. De första tre larmen minns jag inte ens att jag trycker av. Så jag vet inte hur jag någonsin ska klara av att stiga upp efter den första? 😛

  • Reply thowe 3 april, 2017 at 09:58

    Jag älskar att vi är så olika! Jag får ju panik om jag hör ljud när jag ska sova. Även om jag inte hör ljudet, men vet att det FINNS ett ljud (typ tv i andra rummet) så kan jag inte slappna av. Minns du när vi sov hos dig förra hösten? Jag sover ju alltid med öronproppar och du pluggar in ett podcastavsnitt, haha. Puss babe <3

    • Reply Kajsa Kalméus 3 april, 2017 at 21:07

      Haha, jag veeeet! Helt galet. Ändå fantastiskt att vi klarat av att dela sovrum (och säng) så många gånger som vi gjort. Vänskap och respekt är nyckelorden 🙂 Puss! <3

  • Reply Calle Clazon 3 april, 2017 at 10:30

    Likheterna är slående. Jag måste ha nån form av ljud i bakgrunden när jag ska sova. Har/hade dock en repertoar på scrubs (förr i tiden när det sändes på 6:an 23:00), VÄNNER(!) och HIMYM. Jag har nu börjat med ”insomnings”ljudböcker, dvs Stephen Fry läser Harry Potter. Helt magiskt.

    • Reply Kajsa Kalméus 3 april, 2017 at 21:06

      Haha, känner igen det där med att anpassa insomningsprogrammen efter TV-tablån 😀 Scrubs var ju en klassiker! Intressant det där med insomningsböcker. Är det en egen genre eller är det bara vanliga ljudböcker? 😀

      • Reply Calle Clazon 7 april, 2017 at 12:53

        Helt vanlig ljudbok. Men Stephen Fry kan lätt få (om han vill) priset som ”insomningsröst numero uno”. Vet inte om det är ett pris man vill ha, kommer ju aldrig ta mig igenom böckerna ha läser in ?

    Lämna ett svar