-
Tack för allt, Henrik Lundqvist.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte kunde formulera någonting vettigt när nyheten om att Henrik Lundqvist lägger plocken på hyllan nådde mitt flöde för drygt två veckor sedan. Kanske var det för att jag inte visste om jag skulle skriva som den tonåriga Kajsa som med Henriks hjälp förälskade mig i hockey på riktigt, eller om jag skulle skriva som den vuxna sportjournalisten som med ett nyktert öga kunnat följa en av de största karriärerna i NHL:s historia. Och jag ska ärligt säga att två veckors funderande inte gav mig något självklart svar, så jag kommer låta röster från båda mina jag få ta plats i detta inlägg.…
-
Henrik Lundqvist vill ha guldet till Göteborg: ”Jag hoppas det är dags nu”
Imorgon är det äntligen dags för det där omtalade slutspelet att dra igång. Det alla hockeyfanatiker – och i viss mån sportjournalister – längtar efter så fort de passerar årsskiftet. Återigen är det dominanterna från Västerbotten som är favoriter till att ta hem Le Mat-pokalen till Skellefteå. Men Henrik Lundqvist, som följer sitt gamla Frölunda från andra sidan Atlanten, tycker det är dags för bucklan att återvända till Göteborg. Han hyllar dessutom sin bror som gjort sin bästa SHL-säsong någonsin. Läs intervjun med Henrik Lundqvist här. Bilder lånade från Wikimedia Commons. Detta är inlägg 9 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog.
-
En annorlunda V-day
Traditionellt ska ju Alla hjärtans dag bestå av röda rosor i munnen på fluffiga nallar och inoljade kroppar i obehagligt genomskinliga underkläder. Det är sen gammalt. Och hade jag varit hemma hade jag antagligen spenderat V-day just så. Eller inte. Men nu är jag inte hemma och min hjärtliga dag blev allt annat än traditionell. Thowe och jag begav oss ut på förmiddagen, redo för en brunch i Soho. Det tog ungefär 7 sekunder för oss att börja arbeta upp någon form av allvarligare köldskada. Med -15 i luften och en härlig Manhattanvind på det fanns det liksom inte en chans i världen att vi skulle kunna hålla värmen uppe.…
