Omgivning Samhälle

Gästblogg: Allt går framåt förutom tonårspojkarna

30 april, 2017

Följande krönika skrevs som en skoluppgift av min syster Lisa, 18.  Den handlar om hur det är att vara ung tjej i skolan idag. För mig, som är 11 år äldre, är käftsmällen enorm. Jag och tjejerna i min klass upplevde såklart liknande grejer, men vår medvetenhet var inte i närheten av den Lisa och hennes generation har. Vilket är tur. Men också hemskt. Med medvetenhet kommer ansvar och styrka, men också frustration, uppgivenhet och orkeslöshet. Jag och mina tjejkompisar kunde bara glida med och tänka att ”det är så här det är”. Utan att upplysa, utan att förstå. Lisa och Maria kan inte göra det. Tack vare medvetenheten måste de stå upp. Oket på dagens generation unga väger så mycket tyngre. Framför allt eftersom de själva behöver föra kampen framåt, ingen annan kommer att göra det för dem.

Stoltheten över Lisa och Maria är total. Jag hade aldrig pallat den barndom och ungdom som de går igenom idag. Att mina systrar är deras nätverk av likasinnade finns är en otrolig styrka för framtiden. Jag är också otroligt glad över alla fantastiska, manliga vänner och bekanta i min närhet som visar att kampen som de unga tjejerna för inte är förgäves.

Här är Lisas krönika.


Snärt. BH-bandet mot axeln. Jag blir inte ens förvånad längre, jag vrider bara huvudet bakåt och ger honom den kallaste blicken jag bara kan. Det hjälper inte att skrika argt, alla hans kompisar omringar honom redan och skrattar högt med sina målbrottsröster. Längre bort i de grå korridorerna pratar några i parallellklassen om de bästa rumporna. Högstadiet. En ung kvinnas värsta mardröm.

“För tjejer brukar puberteten börja när de är mellan 8 och 13 år och för killar mellan 11 och 13 år” skriver Ungdomsmottagningen på sin hemsida. Skillnaden gör mig förvånad. Jag har nämligen fått höra oberäkneligt många gånger att killar mognar senare än tjejer. Med tanke på hur många gånger jag har hört det och vilka beteenden som har förklarats med hjälp av det uttrycket trodde jag att det skulle skilja närmare 10 år. Att utvecklingen sker i olika takt och börjar vid olika åldrar är sant, men det är omöjligt hela förklaringen. Unga tjejer går också in i puberteten vid olika tidpunkter, och inte förtrycker de mindre mogna tjejerna de mognare killarna för det. När sådana här diskussioner kommer på tal bemöts det av kommentarer som “inte alla män” och “killar är som de är”. Men det kommer aldrig vara en tillräckligt bra förklaring till tre år av rädsla och självhat.

Detta kanske låter uråldrigt, killarnas hån och förtryck mot tjejerna kan väl fortfarande inte vara såhär illa? Min lillasyster går nu i nionde klass och hon vittnar om att det fortfarande är så illa. Att det är ännu värre. Den tekniska revolutionen är ett faktum. 2015 använde 81% av ungdomarna mellan 12 och 15 år Snapchat någon gång, och 62% använde det dagligen. Min lillasyster gråter inte, hon skriker inte, utan hon berättar om dickpicks från jämnåriga killar som om det vore vardagsmat och fullt naturligt. Så vanligt är det. På hennes bästa kompis bikinibild på Instagram taggar de varandra, med kommentarer som “kroppen.. @antonandersson”. Nu är inte bara korridorerna, gympasalen och klassrummet platser där killarna kan sexualisera och förlöjliga, nu bär tjejerna motvilligt med sig killarnas möjlighet till detta i bakfickan vart de än går.

Det feministiska uppvaknandet som pågår nu är också ett faktum. Min lillasyster och hennes tjejkompisar är medvetna om strukturerna, och de är medvetna om sina rättigheter. Men detta medför mer problem än möjligheter. En dag gick min syster till skolan utan BH under en tight T-shirt. Killarna hånade och skrattade åt henne längst bak i klassrummet. De skickade bilder till varandra på Snapchat. De kallade henne “feminazi”. Att vara feminist är bara ännu en sak tjejerna gör fel, bara ännu en grej att kommentera och hata.

Och vad gör lärarna? Var är dom när detta händer? Var har de varit under alla dessa decennium?

När jag gick på högstadiet löste de problemet genom att ha separat kill- och tjejgympa. Killarna var helt enkelt för stökiga och vi förtjänade att få ha idrott utan att störas av dem. Men, det var för sent då. De hade redan stört oss. Tjej-gympan var det värsta de kunde införa. Om man konstant blir påmind i tre år om att ens kropp är ett sexobjekt, att ens BH-band är till för att snärtas, vad leder det till? Det leder till självförakt, jämförelser och kroppshets. Vi stod inte och njöt av killarnas frånvaro. Vi stod på rad i spegeln och jämförde det “fett” vi hade på magen och vilken storlek vi hade på våra kläder.

Det är dags att inse att killarna inte är som de är. De blir som de blir. De blir tjejers värsta mardröm.

Och det är inte alla män.

Men det är alla kvinnor.

 

Detta är inlägg 59 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Gyllene roadtrip!
Låt tiden av dimma och sömnbrist komma


You Might Also Like

Inga kommentarer

Lämna ett svar