-
Tysta minuter och öronbedövande ögonblick
Ännu en dag har passerat. En dag som skulle efterlikna den vardag jag hade innan klockan 14:53 den 7 april 2017. Och vardagen fanns där idag. Tidig morgon, grus i ögonen, dusch, kaffe, promenad till jobbet. Skriva, fixa, prata i telefon, klippa, klistra. Allt var som det skulle vara. Fram till klockan 12. Då gick jag i snålblåsten, ner mot vattnet i hamninloppet, bara ett stenkast från Göteborgskontoret. Håret stod åt alla håll, halsduken var på väg att slita sig och linserna torkade i ögonen. Klockan 12:00 hölls en tyst minut över hela landet för de personer som miste livet i fredagens lastbilsattack. Jag tillbringade deras minut vid ett rivigt…
-
Att hantera ett sönderslitet hjärta
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Jag var helt ärligt inte säker på om jag skulle skriva något över huvudtaget. Men min själ ligger i tusentals spillror längst ner i ett djupt, svart hål. Och för att ge mig själv en chans att tejpa ihop den igen testar jag att skriva. Stockholm, du fina stad som jag fått förmånen att kalla hem. Du härliga plats fylld av möjligheter, liv och framtid. Idag blev du sårad. Illa. Idag blev vi alla sårade ända in till benmärgen. Idag testades vår verklighet. Det som händer i min kropp när någonting sådant här händer går knappt att beskriva. Men jag…
