Livet,  Personligt

Full mind vs. Mindful

Jag sitter på spårvagnen på väg hem. I huvudet snurrar tankar om vad jag ska laga till middag och om jag ska hoppa över träningen eller inte. Jag tänker på skoluppgifter och när jag ska hinna träffa farmor nästa gång. Helgplaner. Tvättid. Och när ska jag få tid att läsa det nya numret av ELLE som samlar damm på soffbordet?

Det plingar till i telefonen. Jag tittar ner. En påminnelse från appen Mindfulness II. ”Känn underlaget mot dina fötter”.  Jag gör ett försök till att ta ett djupt andetag för att hamna i någon form av andlig stämning. Jag tittar ner på mina inte-så-vita-längre converse och vickar lite på tårna för att ”känna”. Jag känner att jag fryser om tårna. Det är inte riktigt lämpligt att ha converse i november. Jag måste verkligen köpa ett par nya skor. Men det får bli nästa månad, jag har verkligen inte råd innan nästa lön. Jag köpte ju en skitsnygg rosa träningströja som jag bara var tvungen att ha. Men kanske om jag hoppar över kontaktlinser denna månad?

I exakt två och en halv sekund klarade jag av att utöva mindfulness. Efter fem sekunder är jag långt borta. Bra jobbat Kajsa!

Okej. Jag förstår konceptet och jag tror på att det fungerar. Mindfulness handlar om sinnesnärvaro och att vara i nuet. Att vara i sin kropp. MEN HUR GÖR JAG?

Är det min disciplin som inte är vad den borde? Är jag mer tankspridd än andra?  Varje gång jag bestämmer mig för att testa en mindfulnessövning i min app slutar det med att hjärnan bli ännu rörigare eller med att jag somnar. Jag antar att ingen av de utgångarna är ett önskat resultat.

I ett samhälle som snurrar snabbare och svänger snävare för varje dag ska man hänga med, vara insatt och ständigt vaken. För att man inte ska bli helt knäpp i huvudet bör man hitta någon form av aktivitet eller icke-aktivitet som får ner pulsen och tillåter en att andas. Jag trodde mindfulness skulle bli en sån sak för mig. Jag får leta vidare.

Och tills jag hittar mitt rogivande moment i vardagen kommer jag att fortsätta ”känna underlaget mot mina fötter”. Vem vet. Nästa gång kanske jag klarar tio sekunder.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *