-
Flytthelvetets mörker.
Jag vet att jag ligger lite efter med bloggandet, jag håller inte riktigt takten i mitt #blogg100-projekt. Men jag har stenkoll. Jag vet precis hur många inlägg som saknas. Och jag har inte skrivit närmare 80 stycken för att snubbla på mållinjen, jag kommer att klara detta. Är osäker på hur, dock. Jag sitter just nu med en oerhört förvirrad hjärna och försöker planera min hemflytt. När man tittar nyktert på beslutet att flytta i mitten av juni kanske det inte var det smartaste beslutet jag tog. Jag hade min 30-årsfest att planera, nästa vecka åker jag till Göteborg och tillbringar några dagar med Lisa som tar studenten, och veckan…
Du kanske också gillar
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
Helgens fina stunder.
Sista kvällen som 29-åring.
-
När stress blir till förlamning
Har ni någonsin känt att ni har så sjukt mycket att göra, producera, säga, tänka på att ni bara går och lägger er i sängen och kollar på Netflix istället? Det händer mig då och då, och det hände mig idag. Hjärnan bara stänger ner. Den liksom mosar in sig i någon form av överlevnadsmode och vägrar samarbeta med hjärta, magkänsla och kropp. Den tar över helt och leder min snurriga kropp in i sovrummet. Oftast händer detta när jag har många bollar i luften (vilket jag för övrigt älskar) samtidigt som det händer mycket i min omgivning och jag behöver vara skarp på många olika håll. Det kan röra…
-
Blogg100: Första utmaningen
Jaha. Så kom vi alltså hit. Där jag för första gången inte har planerat vad jag ska blogga om i förväg, klockan slår 22 och jag känner en liten stress sakta leta sig fram emellan andetagen. Tanken på att skriva om min dag känns så ocharmig, ”vem bryr sig om vad jag har gjort idag?”. Och det känns plötsligt väldigt olustigt att börja ladda upp bilder från min vardag. Men. Är det någonting jag lärt mig, i synnerhet när jag jobbat med min ångest sedan 4-5 år tillbaka, är det att man ska våga utmana sig själv och pusha sig igenom sånt som känns jobbigt, för att man inte ska…
-
Förnuftigt avbrott och lite guld
Jag tog ett strategiskt beslut här för någon vecka sedan. Jag har stressat sönder mig över det här blogg-projektet som jag hoppade på och insåg tillslut att det inte var någon som tvingade mig till att blogga varje dag. Och med tanke på att jag allt för ofta sätter mitt välmående i andra hand så bestämde jag mig för att bara bryta med #blogg100. Och vet ni? Det känns för jävla gött. Min senaste vecka har varit galen. Inte nog med att jag lägger all dagtid på att skriva uppsats (det där examensbeviset är fasen inte långt borta nu) så har jag denna vecka lagt all kvällstid på att jobba…
-
Det här med ångest…
Ni vet den ångesten man kan få när det finns en chans att man har fuckat upp ordentligt. Typ den ångesten som liksom äter upp dig inifrån när du kör i 140 på en 110-väg och det obehagligt bländande blåljuset dyker upp i backspegeln. Eller när man haft ett hetsigt gräl med någon och sedan ska smsa sin allierade vän för att få ur sin frustration över idiotin hos grälobjektet och istället smsar idioten man ska trashtalka. Den ångesten. Den ångesten levde jag med från tisdag kväll fram till igår. (Ps. Händelse ett kommer jag troligtvis att råka ut för igen. Händelse två är orsaken till att jag numera får små,…
-
Full mind vs. Mindful
Jag sitter på spårvagnen på väg hem. I huvudet snurrar tankar om vad jag ska laga till middag och om jag ska hoppa över träningen eller inte. Jag tänker på skoluppgifter och när jag ska hinna träffa farmor nästa gång. Helgplaner. Tvättid. Och när ska jag få tid att läsa det nya numret av ELLE som samlar damm på soffbordet? Det plingar till i telefonen. Jag tittar ner. En påminnelse från appen Mindfulness II. ”Känn underlaget mot dina fötter”. Jag gör ett försök till att ta ett djupt andetag för att hamna i någon form av andlig stämning. Jag tittar ner på mina inte-så-vita-längre converse och vickar lite på tårna för…
