Projekt Kajsa
-
Projekt Kajsa – sex månader senare
Shit, vilka blandade känslor som bubblade upp i mig när jag läste inlägget där jag beskrev mina issues med självkänslan. En del av mig fick ont i hjärtat, jag minns hur läskigt det var att sätta ord på allt det där. En annan del av mig blev lite upplyft, jag tror banne mig att det gått åt rätt håll under sommaren. Som jag nämnde i ett inlägg i våras så började jag träffa en kurator när jag bodde i Stockholm. Hon hette Marlene och var en otroligt go kvinna i yngre 45-årsåldern. När jag kom till henne var jag inne i ett ekorrhjul där jag sade till mig själv att jag hade…
Du kanske också gillar
Jag kommer sakna dig, Stockholm.
After Work deluxe.
Jag, pratdoktorn och meningen med livet
-
Raggningsskräck och kontaktsförlamning.
Nu ska jag vara läskigt ärlig och öppna mig mycket mer än vad jag kanske borde, i ett ämne man kanske inte ska vara så naken i. Men som jag tidigare skrivit tror jag på att öppenhet utvecklar och förhoppningsvis ger någonting tillbaka. Detta inlägg handlar om raggning. Eller, om man gillar mer neutrala ord, ”kontaktsökande”. Det handlar om min förbannade rädsla och oförmåga att ta initiativ, våga och vara spontan när det kommer till just kontaktsökande. Under alla år som vuxen (det sägs att man är vuxen efter att man fyllt 20, är dock ej säker på att detta stämmer) har jag varit otroligt feg när det kommer till…
Du kanske också gillar
Fiona, min Fiona
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
Söndagshoroskopet
-
Självkänslans baksmälla
Först och främst vill jag tacka för det otroliga gensvar jag fått på mitt inlägg från igår. WOW. Det är så vackert när själar från olika delar av livet, bekanta och främmande, förenas och delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Det finns en grymt styrka i det, hörrni! Var stolta! ❤️ För att koppla ihop det jag skrev om igår till någon form av nutid, och ännu mer till mitt arbete med självkänslan, vill jag berätta för er ett tydligt och ingående exempel på vad som händer med mig när jag gör något sådant som jag gjorde igår. Vilken baksmälla som drabbar mig så fort jag gjort något…
-
Jag, pratdoktorn och meningen med livet
Första gången jag träffade en psykolog förstod jag nog inte riktigt vad som förväntades av mig. Jag bodde i Norrköping och lade enormt mycket tid, energi och fokus på mitt jobb som försäljningschef på Media Markt-varuhuset i staden. Jag var 24 år, extremt fokuserad på karriär och hade en motorväg framför mig som jag körde i racerfart på för att nå mina livsmål (som då var att ha ett eget Media Markt-varuhus när jag fyllde 30 och kunna pensionera mig när jag var 50). I det här inlägget tänkte jag berätta om mina olika omgångar av psykologbesök och mina erfarenheter från dem, men först ska jag ge er lite bakgrund till mig och…
Du kanske också gillar
Träningsstatus: It’s complicated
Min långfredag i bilder
De 7 senaste bilderna i min mobil
-
När stress blir till förlamning
Har ni någonsin känt att ni har så sjukt mycket att göra, producera, säga, tänka på att ni bara går och lägger er i sängen och kollar på Netflix istället? Det händer mig då och då, och det hände mig idag. Hjärnan bara stänger ner. Den liksom mosar in sig i någon form av överlevnadsmode och vägrar samarbeta med hjärta, magkänsla och kropp. Den tar över helt och leder min snurriga kropp in i sovrummet. Oftast händer detta när jag har många bollar i luften (vilket jag för övrigt älskar) samtidigt som det händer mycket i min omgivning och jag behöver vara skarp på många olika håll. Det kan röra…
-
Jag och min separationsångest
Jag tror jag nämnt tidigare att jag väldigt sällan får söndagsångest. Jag brukar gilla måndagar och att kicka igång en ny vecka, därför är inte söndagar så jobbiga för mig. Förutom när jag är i Göteborg. Söndagar i Göteborg brukar oftast innebära att det är sista kvällen i min älskade hemstad innan jag går upp tidigare än solen och lämnar henne bakom mig när tåget avgår mot Stockholm. Separationsångesten som uppstår när mörkret faller på Göteborgssöndagarna har funnits så länge jag kan minnas. När jag bodde i Norrköping och i princip alltid körde bil ner till Göteborg för att hälsa på familjen, var det nästa ännu värre. Då sköt jag…
-
Blogg100: Första utmaningen
Jaha. Så kom vi alltså hit. Där jag för första gången inte har planerat vad jag ska blogga om i förväg, klockan slår 22 och jag känner en liten stress sakta leta sig fram emellan andetagen. Tanken på att skriva om min dag känns så ocharmig, ”vem bryr sig om vad jag har gjort idag?”. Och det känns plötsligt väldigt olustigt att börja ladda upp bilder från min vardag. Men. Är det någonting jag lärt mig, i synnerhet när jag jobbat med min ångest sedan 4-5 år tillbaka, är det att man ska våga utmana sig själv och pusha sig igenom sånt som känns jobbigt, för att man inte ska…
-
Nyårsafton 2.0
Som jag tidigare nämnt är hela nyårsfenomenet den tid på året jag gillar allra mest. När årets sista dag närmar sig glimrar jag till lite extra, i en annars grå och deppig Sverigevinter. Så fort julafton passerat landar allt mitt fokus på det som händer en vecka fram. Nystarten. Jag vet, det är en dag som vilken annan, ett månadsskifte som alla andra. Men det ligger ett magiskt täcke över nyårshelgen. Ett täcke fyllt av drömmar, förhoppningar, mål och nya steg framåt. Ett täcke som är så varmt att man svettas ut gamla ilskor, sorger, hangups och ovanor men ändå andas så mycket att ny energi och frisk luft kan…
Du kanske också gillar
Sista veckan in my twenties.
Fredagspromenad med dopp
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
