Musik och nöje,  Omgivning,  Psykisk ohälsa,  Samhälle

Recension: 13 Reasons Why

Nu är jag äntligen färdig med 13 Reasons Why, som jag började titta på förra veckan. Serien är en Netflix-originalserie och släpptes i sin helhet i slutet av mars 2017. Berättelsen kommer ursprungligen från en bok av författaren Jay Asher och tanken var att den skulle göras om till långfilm, med Selena Gomez i huvudrollen. Istället köpte Netflix rättigheterna och Selena Gomez blev en av de exekutiva producenterna för serien.

Som jag nämnt i tidigare inlägg handlar hela serien om en ung tjej som begår självmord. Och som jag också nämnt tidigare är det ingen spoiler, det är det första man får reda på. (Om ni är som min syster Hanna och hennes Niclas som i princip ropar ”Ååh, fan vad du spoilar!” när man säger ”Jag var på bio igår” så kan du hoppa över nästa stycke där jag beskriver lite luddigt om handlingen och hur serien är utformad.)

Tjejen, Hannah Baker, vill få folk runtomkring sig att förstå varför hon tog livet av sig och gör det på ett lite udda sätt som sätter stor press på seriens huvudpersoner. Man får följa personer från hennes klass, hennes föräldrar och andra personer som utgör viktiga roller i den tonåriga flickans liv. Karaktärerna i skolan är klassiskt, amerikanska och high schooliga. Sportkungar, cheerleaders, plugghästar, mesar etc. Lite klyschigt, men med tanke på bakgrund och mening med serien kan jag ha överseende med klyschor. Berättar mer om det snart. Historien berättas genom voiceovers av Hannah, men huvudpersonen är hennes klasskamrat, arbetskamrat och vän Clay Jensen. Berättelsen presenteras i två tidscykler, en där Hannah fortfarande är vid liv och en där hon inte finns kvar. Det hela vävs ihop på ett snyggt sätt och med hjälp av enkla tidsmarkörer och andra medel förstår man vilken cykel varje scen utspelar sig i. Det tydligaste exemplet på det är att Clay ramlar med cykeln i första avsnittet och får ett jack i pannan som sedan finns kvar i den ena tidscykeln, genom hela säsongen.

Skådespelarna Katherine Langford (Hannah) och Dylan Minnette (Clay) med Selena Gomez (mitten). Foto: Netflix

Jag ska ärligt säga att jag tycker serien är lite för hollywoodifierad stundtals. Några repliker som känns krystade, några händelser som känns överflödiga och ditsatta för att skapa ytterligare ett skikt av drama, som serien inte behöver. Samtidigt fanns det vissa scener som i en vanlig hollywood-serie skulle putsas och censurerats mer, vilket gjorde att 13 Reasons Why ändå får ett djup och skiljer sig från mängden. Underhållningsvärdet finns där, och regissörerna är skickliga med motorer som driver serien framåt, samt att skapa engagemang och längtan till nästa avsnitt. Men mest tycker jag att serien är intressant ur ett reflekterande och mer analytisk perspektiv. Det fanns mycket mer tanke bakom skapandet än vad jag trodde, något som jag upptäckte när jag såg Netflix-klippet Beyond the Reasons. Alla klyschiga karaktärer fanns där av en anledning och det fanns en stor sensmoral i berättelsen. I Beyond the Reasons berättar regissörerna om varför de valde att filma vissa scener på ett visst sätt, vilket skapar förståelse och lockar till eftertanke.

Av skådespelarna är det väl ingen som riktigt sticker ut, utom möjligen Dylan Minnette (Clay Jensen) och Kate Walsh som spelar Hannahs mamma.

Jag ger serien 3,5 kex av 5 möjliga. Egentligen vill jag nog bara ge den en trea, jag tycker att vissa av anledningarna till att Hannah tar livet av sig blir lite för banala. Risken finns att folk som ser serien tänker att ”men, det där har hänt mig också… borde jag vilja ta livet av mig?”. Jag vet, jag har verkligen ingen rätt att säga något, jag har aldrig varit nära att ta mitt liv. Och jag är den första att skriva under på att många bäckar små kan leda till oceaner som är omöjliga att styra sin båt över. Jag vet att dagens ungdomar lever i en helt annan social värld än vad vi gjorde när vi var unga. Något jag är otroligt tacksam för, jag vet inte om jag hade klarat att hantera sociala medier, transparens och cyber-mobbning. Så banalt eller inte. Det finns garanterat en väl genomtänkt bakgrund till att de olika anledningarna till Hannahs självmord finns med.

En trea var min första tanke, som sagt, men eftersom serien bjuder upp till debatt och har för avsikt att få folk att lyfta blicken vill jag ändå boosta den lite extra. Jag ska ärligt säga att jag tänkte för mig själv att jag banne mig ska vara snäll mot alla jag möter, för man har ingen aning om vad de går igenom. Och att uppmärksamma, säga hej, prata om vädret, prata om annat, visa att man finns, är så otroligt viktigt i arbetet att motverka utanförskap och i värsta fall självmord. Man tror kanske att man inte betyder något för någon, men det kan hänga på ett simpelt ”Hej! Hur mår du?” för att den där personen ska sluta tänka destruktiva tankar. Powerful stuff.

Ps. I Beyond the Reasons finns även en av mina idoler och förebilder Alexis Jones med och pratar om hur vi kan förändra klimatet för unga tjejer och hur det hela startar i attityder hos pojkar och män. Otrolig tjej, hon finns med på min lista över förebilder jag publicerade på internationella kvinnodagen.

Detta är inlägg 56 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *