-
Recension: Queen, Adam Lambert och Freddie
Nu har det gått fem dagar sedan vår lilla konsert-tripp till Stockholm. Jag har äntligen kunnat smälta, reflektera och kategorisera de upplevelser och känslor som infann sig i mig under tisdagskvällen på Friends Arena. Jag har ju en tendens av att blåsa på helt ohämmat när det kommer till beskrivningar och utsvävningar kring mina musikupplevelser, och jag tänkte att jag kanske kunde se lite mer nyktert på Queen-konserten efter några dagar. Att jag skulle landa först. Jag ska med det sagt försöka hålla mig någorlunda lugn i inlägget nedan, men helt ärligt så tror jag att det kommer att spåra. Ledsen för det. Hoppas ni orkar läsa ändå. För att…
Du kanske också gillar
Kajsas topp 100 på Spotify
Recension: The Revenant
Recension: Ed Sheeran – Divide
-
Recension: Harry Styles – Harry Styles
En nybliven vän sade att han aldrig läst en så positiv recension av något av Ed Sheerans verk tidigare, efter att jag skrivit det här inlägget. Och risken finns att jag överhyllar Harry Styles här också. Men då får det vara så. Jag är en glass half full-människa, även när det kommer till kritiskt och objektivt granskande. Om det gör mig till en dålig amatörrecensent så är det helt okej med mig. Här nedan kommer mina betyg på låtarna på Harry Styles solodebut-album. Längst ner finns Spotifylistan med låtarna så ni kan hänga med i recensionen. 1. Meet Me in the Hallway (KK) Första ordet som dök upp i mitt…
-
Fallet Kevin.
Av en slump gick jag in på SVT Play idag på jobbet (skulle alltså inte sitta och chilla utan letade efter stream från CHL-lottningen) och väl där inne fick jag se att sista avsnittet av dokumentärserien Fallet Kevin skulle sändas ikväll. Jag har sett mycket reaktioner och skriverier i sociala medier kring detta under de senaste två veckorna, och jag frågade mina kollegor om de hade sett de första avsnitten. Det hade de, och jag blev rekommenderad att titta. Generellt sett är jag en sucker för dokumentärer, i synnerhet när det handlar om rättsfall. Min absoluta favorit – genom alla tider – är den femdelade serien om O.J. Simpson, som…
-
Recension: 13 Reasons Why
Nu är jag äntligen färdig med 13 Reasons Why, som jag började titta på förra veckan. Serien är en Netflix-originalserie och släpptes i sin helhet i slutet av mars 2017. Berättelsen kommer ursprungligen från en bok av författaren Jay Asher och tanken var att den skulle göras om till långfilm, med Selena Gomez i huvudrollen. Istället köpte Netflix rättigheterna och Selena Gomez blev en av de exekutiva producenterna för serien. Som jag nämnt i tidigare inlägg handlar hela serien om en ung tjej som begår självmord. Och som jag också nämnt tidigare är det ingen spoiler, det är det första man får reda på. (Om ni är som min syster Hanna…
-
Recension: Harry Styles – Sign of the Times
Det ligger ju givetvis en gnutta skam, skratt och självdistans i det faktum att jag lyssnat en hel del på One Direction genom de åren de var som störst (2011-2015). Gångerna är många då jag sjungit med till pojkbandstypiska textrader och melodier, och ibland, när man varit in the mood, faktiskt fällt en tår till en ballad och dansat outtröttligt till en poppig dänga. Att mina yngre systrar (som då var i de lägre tonåren) kunde förenas med mig och Hanna kring fem, sockersöta pojkar var rätt härligt ändå. Och ja, jag såg dem live. Två gånger. One Direction-eran är högst troligt över och grabbarna jobbar flitigt på separata håll…
Du kanske också gillar
Repost: Kajsas topp 100 på Spotify
Queencirkeln ska slutas
Recension: The Revenant
-
Recension: Beauty and the Beast
Alltså… jag vet att jag väldigt ofta är otroligt flitig med superlativen. Att jag älskar högt och lågt, smalt och brett. Jag känner typ lite ångest över att jag så ofta hyllar, prisar och höjer till skyarna. Jag är orolig att mina ord ska tappa mening och kraft, att när jag säger att jag älskar/avgudar eller blir golvad av någonting så ska det inte betyda så mycket eftersom jag säger det så ofta. Åh, jag vill ju verkligen förmedla vilka känslor som flödar inom mig, jag har liksom inga hämningar när jag fastnat för något. Och hur fasen kan det komma sig att jag fastnar så ofta? Är jag…
Du kanske också gillar
Din tid kommer.
Recension: Harry Styles – Harry Styles
Recension: Ed Sheeran – Divide
-
Recension: Ed Sheeran – Divide
Som jag skrev igår blev jag ju märkbart påverkad och känslomässigt berusad igår när jag lyssnade igenom Ed Sheerans Divide från start till slut. Och nu ska jag ge mig på att att försöka beskriva vad var och en av låtarna på den nya plattan får mig att känna. Först lite bakgrund. Den 13:e december 2015 lade Ed Sheeran upp ett Instagram-inlägg där han beskrev att han inte ville se världen genom en skärm och hade bestämt sig för att ta ett break från sin telefon. Han skrev också att han skulle resa över världen och se allt han missat. Slutligen avslöjade han att hans tredje studioalbum var på väg.…
Du kanske också gillar
Kajsas topp 100 på Spotify
En skärva av en magisk kväll
Recension: Harry Styles – Sign of the Times
-
Din tid kommer.
Vilket geni han är ändå. Håkan. Att lansera en perfekt arenalåt så här när våren inte längre kan hållas tillbaka av vinterrusket, och att den handlar om att saker kommer bli bättre, är inget annat än genialiskt. Jag får Bruce-feeling av denna pärla. Jag älskade hans förra album och Din tid kommer känns som en förlängning av det. En När lyktorna tänds 2.0. Jag hör i fantasin hur 70 000 röster spricker av ren eufori när de sjunger Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel, i sommarluften på Ullevi om några månader. Och jag längtar. Snälla, genialiska Håkan. Sluta aldrig att göra musik. Läs gärna inlägget efter…
