Personligt Projekt Kajsa

Självkänsla vs. självförtroende

2 mars, 2017

Jag ska förklara lite kring begreppet självkänsla. Och jag ska vara tydlig. Jag är ingen guru. Jag har ingen utbildning inom psykologi eller beteendevetenskap. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i hela det här. Jag baserar allting på saker jag lärt mig genom antingen egen erfarenhet eller genom andras ord och kunskaper. Då var det sagt.

Det låter kanske konstigt men jag lärde mig att skilja på begreppen självkänsla och självförtroende för bara något år sedan. Jag trodde i princip att det var olika ord för samma sak. Det är det inte. Och oj vad saker och ting blev lättare när poletten väl trillade ner. När jag fick höra från någon närstående att det verkade som att jag hade låg självkänsla svarade jag alltid med ”det har jag inte alls, mitt självförtroende är ju jättebra!”. Om ni nu, precis som jag hade, har svårt att skilja på begreppen ska jag ge er en kort beskrivning här.

Självförtroende förklaras enligt ordböckerna som ”individens tilltro till sin förmåga att prestera”. Det handlar alltså om att klara av uppgifter till exempel på jobbet, i skolan eller inom idrott. Ett starkt självförtroende kan vara en social fördel, man har ofta lätt att prata med människor och känner sig trygg i förmågan att leverera och uppnå sina mål.

Självkänsla handlar om något helt annat. Ordboken beskriver ordet så här; ”medvetenhet om den egna personlighetens värde” alltså vad jag själv tycker att jag är värd.

Utvecklingscoachen Mia Törnblom förenklar det hela genom att dela upp orden i göra och vara.

Självförtroende = göra
Självkänsla = vara

Detta förklarade så mycket för mig. Jag vet att jag kan prestera på mitt jobb, att jag kan strukturera och planera mina projekt så att de går i mål innan deadline och jag vet att resultatet kommer att blir bra. Jag vet också att jag kan få bra betyg i skolan och jag vet att jag skulle klara av att nå ett träningsmål (om jag hade gett mig fan på det…). Därför trodde jag att min självkänsla var hög, jag var ju duktig och hade starka egenskaper för att klara mina prestationer. Icke. Man kan inte definiera sitt värde – sin självkänsla – efter sina prestationer. Du är inte vad du presterar. Men det trodde jag. Och det betydde att när jag ibland misslyckades eller saker inte blev som jag hade tänkt mig så var det inte uppgiften som misslyckades, det var jag. Jag var misslyckad. Och om jag var misslyckad vad jag ju inte värd ett jota.

För mig visar sig den låga självkänslan på följande sätt.

– Jag känner mig som en bluff och går runt med en ständig oro att bli avslöjad. Tankar som ”shit, folk tycker säkert att jag är inkompetent”, ”nu märker folk att jag egentligen inte kan detta” och ”jag förtjänar inte den här framgången” dyker upp i min hjärna dagligen.

– Jag jämför mig konstant med andra och noterar saker som jag saknar. Det behöver inte vara materiella ting, utan snarare egenskaper, utseende, färdigheter, livssituation, inställning eller personlighet. Jag känner mig bra på någonting, så länge ingen annan är bättre. Då känner jag mig värdelös.

– Jag styrs av mina rädslor. Begreppet katastroftankar är något jag är välbekant med. Att alltid vara beredd på det värsta, och ta ut paniken eller besvikelsen i förskott är jag expert på. Min historik av ångestattacker har gjort att jag klarar av att tvinga mig igenom rädslorna, men jag är ofta helt utmattad efter det. Och det sjuka är att jag oftast inte har behövt vara rädd över huvudtaget.

– Jag är självupptagen. Och då menar jag inte att jag konstant pratar om mig själv och skiter i alla andra (hoppas jag) utan att jag tror att allting negativt kommer att drabba mig. Jag kan oroa mig för att någon jag knappt känner snackar skit om mig, inte tycker om mig eller försöker förstöra för mig. När det troligtvis är så att personen i fråga knappt ägnar en tanke åt mig utan har fullt upp med sitt eget liv.

– Jag har ofta dåligt samvete. Jag är rädd att tolkas eller uppfattas på sätt som jag inte vill uppfattas på, och om jag tvingas säga ifrån eller säga nej till något känner jag mig som en dålig person.

Alla de där sakerna kan jag vara även om jag är grym på jobbet, är social och kompetent och litar på min förmåga att prestera. Alla de där sakerna kan jag vara även om jag har ett starkt självförtroende. Alla de där sakerna känner jag för att jag har en låg självkänsla.

Det var det hele för idag. Ärligt, olustigt och läskigt. Wow, jag hoppas verkligen att det här är grunden till något bra. För när man sprättar upp sin bröstkorg, sågar isär revbenen och bänder upp dem så att hjärtat ligger blottat och skört, då måste det ju leda till något fint. Eller hur?

Tack för att ni tar er tid att läsa!

Detta är inlägg 2 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

(Bild lånad från Kygo)

Hur extrem emotionell mottaglighet kan sätta en härlig spinn på en fredagmorgon
Nervös återkomst till #blogg100


You Might Also Like

6 Kommentarer

  • Reply Fredrik Wass 2 mars, 2017 at 23:46

    Fint skrivet och modigt att du vågar skriva om det som är viktig på riktigt. Det tycker jag är de mest intressanta bloggarna att läsa. Jag läste även ditt första inlägg och tänkte på att du i stor utsträckning hänvisade till självhjälpsböcker och personer som har som yrke att föreläsa och presentera populära psykologiska teorier, men ibland utan stöd i forskning (Mia Törnblom har till exempel fått mycket kritik från forskarvärlden).

    Självklart finns det ingredienser hos självhjälpsgurus som kan hjälpa många människor, men jag tycker att den här artikeln hos Psykologfabriken beskriver en ganska problematisk bakgrund till synen på självkänsla bland annat. http://www.psykologifabriken.se/myten-om-sjalvkansla/

    Hoppas du inte tycker jag går över gränsen som skriver så här. Vill bara att du ska lyckas så bra som möjligt med de bästa metoderna som verkligen fungerar. Önskar dig verkligen allt gott och det är fint att du är med i Blogg100 och delar med dig så personligt om dina erfarenheter.

    • Reply Kajsa Kalméus 2 mars, 2017 at 23:59

      Tack, snälla Fredrik! Du går absolut inte över gränsen, tvärtom, jag är glad att få öpp ögonen för fler vägar. Målet är ju att stärka självkänslan, vägen dit får se ut hur som helst 🙂

      Om självkänslan stärks på grund av teorier utan forskningsgrund, vetenskapliga metoder eller att äta tio kilo broccoli om dagen spelar ingen roll för mig.:) (Förutom broccolin då. Hatar broccoli.) Så jag ska kika in artikeln och se om den kan ge mig nåt!

      Tack igen!

  • Reply Simone 3 mars, 2017 at 00:59

    Hej Kajsa,

    Jag tycker att det här är ett så himla fint inlägg. Det är modigt att våga erkänna, både för sig själv och andra, att man har dåligt självförtroende eller låg självkänsla. Starkt! Jag hade för övrigt aldrig kunnat gissa att du kände så, för du verkar så säker och trygg på sociala medier och i dina texter. Men det visar ju också på skillnaden mellan självförtroende och självkänsla, som du beskriver i inlägget. Självförtroende syns utåt, och kommer ofta (känns det som) automatiskt, eftersom att det är kopplat till vad man gör. Och gör man något tillräckligt ofta kommer man troligtvis till slut känna sig trygg och säker i det man gör. Självkänsla, däremot, är helt och hållet psykologiskt, vilket gör det mycket svårare att ändra på. Men vet man om det och har erkänt det för sig själv, som du gjort, så blir det också lättare att bygga upp självkänslan.

    För övrigt har jag också haft svårt att förstå skillnaden, men du beskrev det väldigt bra. Tack för det! Går runt med exakt samma känslor som dig, dessutom, så du är inte ensam. Vill verkligen också berömma dig för att du inte låtit låg självkänsla vara ett hinder, för det har det varit för mig. Jag lade ned min journalistkarriär (skrev på hockeysverige en gång i tiden, faktiskt) delvis på grund av det du beskriver, att jag kände mig som en bluff och jämförde mig med andra. Jag orkade till slut inte med de där tankarna, även om andra faktorer också spelade in när jag valde att lägga av. Det visar på extrem styrka att känna den där rädslan och ångesten, men ändå köra på som du har gjort. Tänk på det när du har en dålig dag. Och även fast jag vet att det inte gör någon skillnad att jag säger det här, så vill jag ändå avsluta med att säga att du är grym, och att du visst förtjänar all framgång. För den har du fått genom hårt och bra jobb.

    • Reply Kajsa Kalméus 3 mars, 2017 at 10:44

      Precis så! Självförtroende kan man ”lätt” träna upp genom att utsätta sig för saker som man tidigare aldrig gjort tidigare, och fortsätta nöta på de saker man vill utveckla och bli bättre på. Självkänslan däremot kommer inifrån, och den är mycket svårare att träna upp, känns det som. Och precis som du säger är det skönt att vara medveten om ”problemet”, och eftersom jag är rätt öppen som person är jag också försiktigt övertygad om att jag kommer hitta vägar att stärka mig själv.

      Tack, snälla Simone. Det betyder mycket att du tar dig tid att skriva och ge feedback. Jag hoppas du också hittar en styrka att försöka bättra på självkänslan, tänk vad skönt att slippa gå omkring och jämföra sig med andra och vara orolig över vad andra tycker om en? Drömmen! Stor kram till dig!

  • Reply Anna-Karin 4 mars, 2017 at 07:55

    Jag tror att vi är många, många som brottas med känslor av att vi inte duger och att vi är misslyckade. Förr tänkte man att det berodde på JANTE-lagen tror jag. Idag pratar man mer om självkänslan.

    Fint bloggat om något viktigt som jag tror många känner igen sig i. Det är något man får jobba med varje dag att säga till sig själv att man duger som man är. Och att det finns inga misslyckanden. Bara erfarenheter. Hur man väljer att se på det.

    Jag bloggar också om ångestproblematik till och från och också utmattningssyndrom och stressrelaterad ohälsa. Välkommen att kika in i min blogg om du vill.

    Allt gott!

    • Reply Kajsa Kalméus 4 mars, 2017 at 15:46

      Tack, snälla Anna-Karin, för att du tar dig tid att kommentera! Ja, det är nog väldigt mycket vanligare än vi tror, att människor går runt och inte förstår sitt värde. Ska definitivt kika in på din blogg. Ta hand om dig!

    Lämna ett svar