Personligt Projekt Kajsa

Sprid mer kärlek – och börja ta åt dig!

5 mars, 2017

En av de saker jag tror är både ett tecken och en orsak för dålig självkänsla är att inte lyssna på komplimanger och positiv feedback. Jag menar, om du har en dålig självkänsla kommer du troligtvis att trycka ner dig själv och göra allt för att negligera de komplimanger du får. Och om du ständigt negligerar komplimanger du får kommer du troligtvis att få/fortsätta ha dålig självkänsla. En ond cirkel. 

Jag kan inte minnas senaste gången jag sade ”tack” på riktigt när jag fått positiv feedback. Det låter alltid såhär:

Någon: Shit, vad snygg du är idag!

Jag: Va? Näää, usch, jag har ju fett hår och känner mig alldeles sliten!

____

Någon: Asså, gud, vad bra du skriver!

Jag: Njaa, det var en lätt intervju att göra och då blir det lättare att skriva.

____

Någon: Jag är så imponerad av dig!

Jag: Va? Varför då? Det där var väl inget speciellt…

____

Någon: Ååh, vad fint du har det i lägenheten!

Jag: Tack, men det är verkligen inte klart än, så sjukt mycket mer som ska fixas!

____

Någon: Du är en så himla härlig person.

Jag: Va? Tycker du? Shit, jag känner mig inte som en härlig person, jag är ju sjukt tråkig egentligen.

____

Det spelar liksom ingen roll om det handlar om stora eller små saker. Smink eller personlighet. Jobb eller matlagning. Jag hittar alltid ett sätt att vifta bort det positiva som någon tar sig tid att förmedla. Jag tänker mig att detta beteende är ett av de som påverkar min självkänsla allra mest, just eftersom det händer så ofta och på ren automatik.

Detta är ett problem av två anledningar.

1. Jag kommer aldrig att kunna tycka om mig själv om jag ständigt trycker ner mig själv. Och eftersom jag gör detta – dagligen – är beteendet troligtvis ett av de svåraste att ändra på. Det sitter liksom i ryggmärken. Komplimang – tryck ner. Positiv feedback – tryck ner.

2. Jag är ju fett oskön mot de som ger mig feedback! I den värld vi lever i idag (klyschornas söndag idag) är det alldeles för lätt att glömma/välja bort/inte orka att stanna upp och ge komplimanger, feedback och booster till människor runt omkring oss. Om en person då tar sig tiden och lägger energi på att notera någonting jag gjort bra, eller någonting han eller hon tycker om hos mig, och dessutom berättar det… är det inte sjukt viktigt att jag visar att jag lyssnar, uppskattar det och tar åt mig? Allt annat är ju rent ut sagt oförskämt!

 

Jag inser att detta beteende är otroligt svårt att ändra på. Därför har jag bestämt mig för att inte ta mig an det så aggressivt till en början. Istället ska jag lägga fokus på positivismen i ett större perspektiv. Mia Törnblom skriver i sin bok Självkänsla nu! om någonting hon kallar för Braboken. Tanken med den är att man varje dag, typ innan man går och lägger sig, ska summera sin dag och plocka fram saker som kan stärka självkänslan. Man skriver under rubrikerna Bra, Glad för/Tack/Tacksam och Längtar efter/Hjälp/Jag behöver. Stort eller litet, smalt eller brett. Och man ska ha hundra procent fokus på sig själv i det man skriver. Till exempel:

  • Idag var jag hjälpsam när tanten på tunnelbanan tappade sina handskar
  • Jag är tacksam för att jag inte svimmade när jag skulle ställa mig på scenen
  • Jag längtar efter att våga fråga om en dejt med Petter (eller nåt annat fräsigt namn)

Sounds easy enough.

Jag inbillar mig att om jag testar detta ett tag kommer jag förhoppningsvis så småningom att kunna skriva ”Idag sade jag tack, jag känner mig snygg! när någon sade att jag var snygg” under rubriken Bra. Jag tror åtminstone att jag kommer känna mig peppad att försöka…

Så ikväll inleder jag min relation med Braboken. Ska försöka hitta ett nytt namn på den, så att den blir bara min. Lovar att hålla er uppdaterade på hur det går.

Sist men inte minst.

Visst måste vi kunna hjälpa varandra mer med att bygga varandras självkänslor? Jag tänker flera gånger om dagen på saker som någon gjort, hur någon är, eller vad någon sagt som är fint, smart eller bra. Men jag är alldeles för dålig på att säga det. Jag vill bli bättre på att ge folk komplimanger och positiv feedback, och vara noga med att säga ”ta åt dig!” om någon beter sig liga negligerande som jag. Så bli inte förvånade om jag lovebombar er när jag träffar er nästa gång!

Tack för att ni tar er tid att läsa.

 

 

Detta är inlägg 5 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
Hur extrem emotionell mottaglighet kan sätta en härlig spinn på en fredagmorgon


You Might Also Like

2 Kommentarer

  • Reply Thowe 6 mars, 2017 at 13:29

    Heja dig Kajsa! Du hjäper många som känner likadant med din blogg <3 (JA, ta åt dig av detta!)

    • Reply Kajsa Kalméus 6 mars, 2017 at 18:04

      Åååh, tack min fina vän! Du inspirerar mig i så mycket! <3

    Lämna ett svar