Samhälle
-
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
Imorgon har det gått två veckor sedan det hemska dådet på Drottninggatan. Jag har varit tillbaka på kontoret – som ligger precis där allting hände – sedan i tisdags. Jag trodde det skulle kännas jobbigare, om jag ska vara ärlig. Jag har nog bearbetat under min vecka i Göteborg, pratat mycket med kollegor som var där, och familj som följde allting hemifrån. Och vem är egentligen jag att behöva bearbeta när det finns de som blev drabbade på riktigt. Det är konstigt det där, hur man alltid går till sig själv. Men när det kommer till känslor har man ju ingen annan att gå till. Och jag tyckte inte på…
-
Att hantera ett sönderslitet hjärta
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Jag var helt ärligt inte säker på om jag skulle skriva något över huvudtaget. Men min själ ligger i tusentals spillror längst ner i ett djupt, svart hål. Och för att ge mig själv en chans att tejpa ihop den igen testar jag att skriva. Stockholm, du fina stad som jag fått förmånen att kalla hem. Du härliga plats fylld av möjligheter, liv och framtid. Idag blev du sårad. Illa. Idag blev vi alla sårade ända in till benmärgen. Idag testades vår verklighet. Det som händer i min kropp när någonting sådant här händer går knappt att beskriva. Men jag…
-
Ska vi vuxna inte ha lite mer perspektiv?
Eftersom jag tidigare i veckan rasade över hur vuxna beter sig mot barn inom idrotten är det väl lika bra att jag fortsätter på det spåret idag också. Sedan ska jag lugna mig ett tag. Jag lovar. Jag tog del av en historia från föräldrar och ledare till barn i fotbollsklubben Angereds MBIK. Deras barn, som var mellan 9 och 11 år, hade blivit utpekade för fusk under turneringen Future Cup i slutet av mars. Artikeln om händelsen kan ni läsa här. Jag har tagit del av båda sidor av historien och pratat med de inblandande från Angereds MBIK och från ledningen av Future Cup. Åsikterna nedan är mina egna. (Om någon…
-
Det finns saker att göra
I veckan skrev jag om den femtonåriga fotbollsdomaren Daria som blivit hånad av vuxna föräldrar. Idag har jag fått ta del av ytterligare en fruktansvärd historia om där vuxna beter sig illa mot barn inom idrotten. Jag känner mig tom. Texten kommer på GT imorgon, jag hoppas ni läser, tar till er och kramar om barnen i er närhet så fort ni får chansen. Även om de inte är era egna. Detta är inlägg 38 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog.
-
Det är inte barn som förstör för varandra – det är vuxna som förstör för barn
Igår träffade jag femtonåriga Daria Waly på ett café i Frölunda. Daria var för två veckor sedan med om något som varken barn eller ungdom ska behöva uppleva. Hon mobbades. Av vuxna. Hon gjorde debut som fotbollsdomare på en träningscup i Mölndal, för barn mellan 11 och 12 år. Cupen var just en träningsturnering, där varken final eller vinnare utsågs. Men vissa tränare verkade tro att de spelade om allsvenskt guld. De 11-åriga pojkarna och flickorna alltså. Daria utsattes för verbala attacker och det slutade med att hon valde att avbryta sitt uppdrag, då hon var för ledsen för att fortsätta. Hon har inte pratat öppet om händelsen förrän nu.…
-
Fotbollsklubben Askims IK satsar på integration och öppenhet
Killarna Reza och Gholam Reza kom till Sverige som flyktingar. Nu är de med i startelvan i sina lag i Askims IK. – Kan man fotboll, kan man språket.
-
Digital uppfostran?
Häromdagen satt jag på en lunchrestaurang i närheten av min arbetsplats. Medan jag väntade på maten hörde jag två unga kvinnor vid ett bord bredvid prata om diverse värdsliga saker. De skulle kunna varit två vänner som ses över en lunch, som vilka andra som helst. Men när jag vände mitt huvud mot dem, i försök att ignorera min kurrande mage, upptäckte jag att det satt ytterligare en person vid bordet. En person på kanske 8 månader. En person fullkomligt uppslukad av de rörliga bilderna på en iPhone. Det är inte första gången jag ser något sådant, ni känner säkert igen synen. Ungen var helt tyst och rörde knappt på…