-
Spotifylistor – a never ending story.
Något som varit ett ständigt pågående arbete, ångestmoment och strukturellt virrvarr för mig sedan 2006 är upplägget på Spotify-listor. Jag har gått från att ha enbart artistuppdelat till att ha tidsbaserade listor som till exempel ”Höst 2015” eller ”Nyårsafton 2012”. Det har dessutom funnit luddiga listor med namn ”Oförskämt bra låtar”, ”Boost” och ”Magic”. Många av dem spårade ur, blev alldeles för stora och spretiga. Jag har dessutom varit sjukt dålig på att rensa mina listor och samlade på mig sjukt många tillslut. Men i höstas när jag var hemma i Göteborg en helg satt Lisa och rensade och strukturerade bland sina listor, och så döpte hon en av listorna…
-
Fiona, min Fiona
Att flänga fram och tillbaka mellan Stockholm och Göteborg så mycket som jag gjort de senaste åren har aldrig känts speciellt jobbigt. Visst, jag har ju berättat om min enorma separationsångest, och det är ju aldrig roligt att gå upp vid 05 på morgonen för att hinna med ett tidigt tåg. Men själva uppdelningen av tid mellan de olika städerna gör mig ingenting. Tvärtom. Jag hämtar energi i Göteborg för att kunna vara bra på jobbet i Stockholm. Win win. En person som gör mina vistelser i Göteborg ännu lite bättre sedan oktober är Fiona. Jag vet, det är per definition ingen person, hon är en hund, men hon…
Du kanske också gillar
När stress blir till förlamning
Söndagshoroskopet
Låt tiden av dimma och sömnbrist komma
-
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
Imorgon har det gått två veckor sedan det hemska dådet på Drottninggatan. Jag har varit tillbaka på kontoret – som ligger precis där allting hände – sedan i tisdags. Jag trodde det skulle kännas jobbigare, om jag ska vara ärlig. Jag har nog bearbetat under min vecka i Göteborg, pratat mycket med kollegor som var där, och familj som följde allting hemifrån. Och vem är egentligen jag att behöva bearbeta när det finns de som blev drabbade på riktigt. Det är konstigt det där, hur man alltid går till sig själv. Men när det kommer till känslor har man ju ingen annan att gå till. Och jag tyckte inte på…
Du kanske också gillar
När drömruset tar över.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Jag kommer sakna dig, Stockholm.
-
Sleepy wednesday.
Jag halvligger nu i min soffa i väntan på att Madde ska komma förbi på en kvällste. Jag har tryckt i mig två, feta tacos och känner matkoman sakta bemästra mig. Men jag ska hålla mig vaken ett tag till. För Maddes skull. Dagen har varit späckad med möten och projektarbeten på jobbet. Imorgon blir en liknande dag. På fredag efter jobbet bär det av till Göteborg igen, det är dags att fira lillasyster Hanna som blev 27 år igår. Ser fram emot det något enormt. Kram och godnatt. Detta är inlägg 50 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog (OMG! HÄLFTEN!)
-
Träningsstatus: It’s complicated
Nu ska jag ge mig på att försöka förklara min relation till träning. Mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle blogga om ikväll, men också för att det kanske hjälper mig att förstå varför jag känner som jag gör. Men first things first – nej, det är givetvis inte jag på bilden ovan, om någon nu mot förmodan trodde det. I wish, tho. Och hade jag haft en sådan bild av mig själv hade jag använt den i så många blogginlägg jag bara kunnat. Belive you me. Först lite om min så kallade träningshistorik. Som barn var jag lat, tyckte inte gympan var speciellt rolig och safe-ade gärna så mycket som möjligt…
-
Serienytt: 13 Reasons Why
Det är lite läskigt hur lätt man kan fastna i någonting som fördriver ens tid på det härligaste, men också onödigaste av sätt. Någonting kan i detta fall vara en ny serie. Jag har verkligen lärt mig att bemästra binge-beteendet, framför allt när jag är ensam i Stockholm. Och är jag sjuk ska vi inte ens prata om hur många avsnitt jag kan bränna av på ett par dagar. Tror jag såg alla avsnitt av Freaks and Geeks på en dag senaste gången jag var sjukt. Idag började jag kolla på en ny Netflix-originalserie som mina systrar tipsat om. Tretton skäl varför, eller 13 Reasons Why som originaltiteln är. Lisa läste…
-
Last night in paradise
Min sista dag i Göteborg (för den här gången) var precis lika harmonisk som resten av denna veckan har varit. Mycket kärlek, skratt, värme och lugn. Jag känner mig faktiskt ganska redo att åka tillbaka till Stockholm. Hjärtat brottas inte med separationsångest på samma sätt som det brukar, jag tror det beror på att jag varit här i över en veckan nu. Skönt. Jag och Niclas åkte och tränade med Andreas Larsson, en av Frölundas fystränare. Vi har snackat länge om att jag ska komma bort och träna hos honom men det har aldrig blivit av. Och nu kände jag att jag hade både tid och en liten, liten tillstymmelse…
Du kanske också gillar
TEST: Somna utan dator
Lista: Alla mobilappar jag använt idag (herregud…)
Min långfredag i bilder
-
LISTA: Podcasterna i mitt liv
Ett vanligt stressmoment (och högst medvetet i-landsproblem) är att jag inte hittar en skön balans mellan att lyssna på musik och lyssna på podcaster. Jag följer en hel del poddar och lyssnar i princip all min lediga tid, när jag inte jobbar, är med vänner eller behöver koncentrera mig. Vi snackar alltså om under all form av transport, när jag är hemma och tvättar, städar, plockar och när jag tränar. Jag älskar podcastformatet, man skaffar sig kunskap, hänger med i diskussioner, underhålls och engageras. Fantastiskt. Men sedan poddarna kom (Filip & Fredrik var väl bland de första i Sverige om jag inte minns fel?) har jag märkt att jag lyssnar…
