J O B B

O M G I V N I N G

P E R S O N L I G T

Livet Personligt

Gästblogg: Hanna om Kajsa

30 maj, 2017

Hej, allihopa!

Jag har nu fått äran att ta över Kajsas blogg i ett helt inlägg! Jag hoppas ni har överseende med att innehållet kanske inte är lika spännande som det brukar.

Jag är då Hanna Kalméus, Kajsas tre år yngre syster som brukar florera lite här och var i hennes olika medier. Som de flesta av er kanske redan vet är vi lite som yin och yan. Eller jag kanske ska säga yin och yin. Det finns ingen människa på jorden som tänker så likt mig som hon. Jag hade kunnat skriva ett inlägg bara om vad jag känner för min kära Kajsa men jag har valt att svara på hennes ”Gästbloggarfrågor”.

Om du skulle beskriva Kajsa med fem negativa ord, vilka skulle det då vara?

Disträ. Envis. Tror ofta att det värsta ska hända henne. Kontrollfreak. Läser vad hon skriver – när hon skriver.

Om du skulle beskriva Kajsa med fem positiva ord, vilka skulle det då vara?

Snygg. Ödmjuk. Stark. Driven. Skönjävel.

När är Kajsa som roligast?

Kajsa är som roligast när hon är lite trött och/eller lite bakfull och gapskrattar åt minsta lilla betoning eller blick man ger henne. Vi har spenderat många dagar i våra liv med detta flamsiga humör.

Det här borde Kajsa sluta med;

Klanka ner på sig själv.

Det här borde Kajsa börja med;

Ta det lite mer piano och go with the flow.

Topp tre bästa minnen med Kajsa;

Oj, det här går ju typ inte. Topp 30 bästa minnen hade känts mer passande. Dessa är utan inbördes ordning, annars är det alldeles för svårt.

1. 2:e februari 2011. Jag anländer till Vattengatan i Norrköping och möter i porten en sprudlande glad Kajsa. Med mig har jag ett släp med allt jag äger och jag ska flytta in i hennes lägenhet. Hon må ha lurat mig till en av de tråkigare städerna i Sverige (ber om ursäkt för detta uttalande). Men att dela sovrum med Kajsa i 10 månader var bland det roligaste jag gjort.

2. 4:e maj 2012 – New York. Kajsa har inför sin födelsedag lyckats skriva upp oss på en gästlista på en av New Yorks mest populära nattklubbar. Tanken är att vi ska äta middag på en fantastisk italiensk restaurang och framåt midnatt röra oss mot klubben. I taxin på väg dit har vi fått i oss lite vin, vi är piffade till tänderna och klädda i varsin kort klänning, hon i rosa – jag i blå och något som jag idag skulle gissa var styltor till skor. Vi anländer och i och med att klockan bara var midnatt var det ganska tomt. Vi får i oss några drinkar och 2 timmar senare är det som att hela The Bronx kommer till stället. Folk är klädda i sneakers och hoodies. De dansar till den tunga hip-hopmusiken och shakear sina booties i takt. Varken jag eller Kajsa har denna ådran utan vinglar runt i våra styltor som två utomjordingar. Det visade sig vara ett speciellt event den kvällen som kanske inte riktigt passade oss och jag har aldrig känt mig så malplacerad. Men vi hade fantastiskt roligt!

3. 22:e september 2012 när vi var på Debaser för att se fun. Förbandet går på och varken jag eller Kajsa är särskilt intresserade av förband utan ser dem mest för att man måste eftersom man i regel vill stå så långt fram som möjligt på konserter. Upp kommer ett gäng stroppiga killar med färgglada streck i ansiktet. Sångaren ställer sig med en gigantisk bongotrumma i mitten av scenen och trummar igång låten Anna Sun. Jag och Kajsa tittar på varandra ungefär 10 sekunder in i låten med vidöppna munnar och jag glömmer aldrig det ögonblicket. Hennes blick sa ”ÅH HERREGUD, vilka fan är det här och varför har jag inte lyssnat på detta hela mitt liv?!”. Bandet hette alltså Walk the Moon och gick ganska varmt på våra Spotifylistor efter den kvällen. Fun. var ju såklart jättebra också.

Jag kommer faktiskt slänga in ett fjärde minne i mina topp tre. Det var i helgen när vi firade Kajsas 30-års dag. Jag må vara kvar i ett euforiskt tillstånd fortfarande men den glädjen Kajsa utstrålade under kvällen var underbar att se.

Nu ska jag ta och runda av. Tack för att jag fick gästblogga hos dig Kajsa.

Haj!

Detta är inlägg 83 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog
Livet Personligt

Flytthelvetets mörker.

30 maj, 2017

Jag vet att jag ligger lite efter med bloggandet, jag håller inte riktigt takten i mitt #blogg100-projekt. Men jag har stenkoll. Jag vet precis hur många inlägg som saknas. Och jag har inte skrivit närmare 80 stycken för att snubbla på mållinjen, jag kommer att klara detta. Är osäker på hur, dock.

Jag sitter just nu med en oerhört förvirrad hjärna och försöker planera min hemflytt. När man tittar nyktert på beslutet att flytta i mitten av juni kanske det inte var det smartaste beslutet jag tog. Jag hade min 30-årsfest att planera, nästa vecka åker jag till Göteborg och tillbringar några dagar med Lisa som tar studenten, och veckan därefter flyttar jag. Så jag har i princip denna vecka på mig att packa. Vilket jag absolut inte har tid med.

Jag har två stora projekt att avsluta på jobbet, vilket kommer innebära långa dagar. Jag kollar hockey om nätterna vilket gör att jag sover alldeles för lite. Jag har dessutom massa praktiska saker att fixa med lägenheten innan jag kan lämna den, vilket också blir ett stressmoment. Saker som att säga upp elen, boka städfirma, kolla vem som kan hjälpa mig att flytta. Allt sånt blir ett hängande regnmoln över mitt huvud. Hatar när saker inte faller på plats så snabbt som jag vill. Men jag vet att det kommer lösa sig. Och gör det inte det så löser det sig ändå. På något sätt.

Detta är inlägg 82 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

 

Jobb Min vardag

Den nya kontorstiden.

23 maj, 2017

Jag vill tipsa om en bra krönika, skriven av den digitala strategen Johanna Lindskog Lindell, som publicerades i Resumé tidigare i år. Krönikan hittar ni här.

Texten handlar om hur den för tjänstemän klassiska kontorstiden 8-17 blivit uråldrig i den nya tidens digitala arbete. Visst finns det många arbeten där en klassisk 40-timmrsvecka, där man är på kontoret mellan 08:00 och 17:00 och sedan kan släppa jobbet när man går hem, fungerar alldeles utmärkt. Men för oss som arbetar digitalt, i synnerhet inom media, journalistik, PR och kommunikation, ser det annorlunda ut. För oss handlar arbetet om att möta kunder/läsare/användare när de faktiskt är aktiva. Och det är givetvis mellan 8 och 17, men det är även en bra bit efter den så kallade kontorstiden.

Dessutom har alla jag känner som arbetar inom min bransch en helt annan inställning till ledig tid. Många av mina kollegor är mycket måna om att hänga med i sociala medier och nyhetsflöden för att känna sig trygga i vad de ska leverera på jobbet nästa dag. Det är till och med så att många är redo att slänga ur sig en artikel eller blogginlägg på springande fot, bara för att hålla sig involverade i debatt eller diskussion. För att inte prata om de personliga profileringar på sociala medier som faktiskt stärker varumärkena de jobbar på. Räknar man in dem så är mina kollegor, inklusive jag själv, aldrig lediga.

Missförstå mig rätt, jag klagar inte på min arbetssituation. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt! Jag känner mig otroligt lycklig över att ha en plattform där jag kan klämma ur mig en nyhetstext efter att ha gjort en intervju med en NHL-spelare mitt i natten, eller publicera ett instagramfoto på Hockeysveriges konto, sent en tisdagkväll, som jag vet kommer få bra snurr. Därför är det så viktigt med arbetsgivare som förstår att kreativitet, engagemang och arbetsglädje inte har något schema. Sedan är det klart att man ska arbeta sin kontrakterade tid, men om jag känner folk i denna branschen rätt så handlar det mer om att man måste tvinga sin anställda att vara lediga. Alla är ständigt påkopplade.

Min arbetsgivare har förstått detta, vilket känns fantastiskt skönt. Och jag hoppas att även nästa företag eller uppdragsgivare jag jobbar med kommer att ha samma insikt. Det är då jag kommer kunna leverera som bäst.

Detta är inlägg 81 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Livet Personligt

Gryning i Stockholm.

23 maj, 2017

För några somrar sedan hade jag några härliga utekvällar där timmarna bara flöt iväg i en mix av skratt, dans, djupa samtal och vänskaper. Både i Stockholm och i Göteborg. Kvällar som slutade på min balkong, sjungandes till Håkan Hellströms första Ullevikonsert som vi spelade (alldeles för högt) på TV:n, lagom till solen gick upp. Eller sittandes i Rålambshovsparken där bara ankor och hånglande kvällsbekanta samsades med oss om de nyvakna solstrålarna. Det är något magiskt det där. När det känns som att det inte finns någon morgondag, samtidigt som morgondagen sakta men säkert tar över.

I lördags hade jag ännu en sån kväll. Och utsikten från min gata när jag kom hem, och solen var på väg upp, var inget annat än breathtaking. Kolla själva.

Detta är inlägg 80 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Jobb Livet Min vardag Personligt

När drömruset tar över.

19 maj, 2017

Händer det er också ibland att en adrenalinflod av drömmar sköljer över er och ni inte riktigt vet var ni ska ta vägen? Jag sitter just nu och söker ett jobb (som i princip är det drömmigaste jobbet jag skulle kunna komma på) och det är som att man går in i ett mode där allting bara är grönt, soligt, pirrigt och möjligt. Jag kommer givetvis inte att få detta jobbet, men känslan finns där ändå.

När jag nu ger mig ut på rätt outforskad mark, jag har aldrig tidigare avslutat ett jobb utan att veta vad jag ska göra därefter, så blir mina drömmar så ofantligt stora. Ena stunden drömmer jag om den där tjänsten jag beskrev ovan, nästa sekund har jag i min hjärna tagit fram tio idéer på saker jag skulle vilja starta, göra, testa. Det kan vara koncept, frilansidéer, nya företag. Allt i ett stort, härligt, sprudlande konfettiregn i huvudet. Det finns inga gränser. Fantastiskt! Nästan som att vara kär. Eller full. Eller båda.

(Ps. Imorgon kommer jag vara nere på jorden igen, och på söndag kanske jag är tillbaka i drömmarnas land. Det är just den kroppsliga och mentala berg- och dalbanan som gör livet och ovissheten så himla härliga.)

 

 

Detta är inlägg 79 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Jobb Min vardag

Passioner, erfarenheter, kunskap och drömmar.

18 maj, 2017

När jag nu ska sätta mina nätverk, jobbsökningsskills och drömmar på prov har jag försökt att bena ner vad jag tycker är roligast, viktigast och mest spännande inför framtiden. Jag vill samla in all erfarenhet jag skaffat mig och koka ihop den med mina passioner och kompetenser för att förhoppningsvis underlätta för mig själv och framtida uppdragsgivare. Detta inlägg kan ses som ett mindre CV, kortare karriärshistoria eller bara en beskrivning av vem jag är. Jag har givetvis många utvecklingsbara sidor också, vissa är riktigt hemska (typ min morgontrötthet), men här vill jag lyfta det positiva i den värld som är jag. Resten tar vi en annan gång.

ERFARENHET

Även om det idag är inom sport och media jag verkar går det inte att bortse från den enorma roll som Media Markt haft i mitt yrkesliv. Min tid på Media Markt har gett mig erfarenheter och kunskaper om mig själv som jag alltid kommer att bära med mig. Jag är otroligt glad över mina år och fruktansvärt ödmjuk inför min resa i företaget. Ledarskap, stresshantering, struktur, effektivisering, projektledning, problemlösning och inte minst kundservice. Det är många saker som etsat sig fast i min ryggrad efter min tjänst som kassachef och försäljningschef på Media Markt i Norrköping. Saker jag haft nytta av varje dag sedan jag slutade där.

När jag utbildade mig till journalist drömde jag om att skriva långa, målande reportage och personporträtt som grep tag i läsaren. Jag känner en stark dragning till sportvärlden, och alla historier som finns inom den. Att möta individer inom sportens värld och berätta deras historier är en stor drivkraft hos mig. Det finns så otroligt många vackra, hjärtskärande, hemska, spännande, lyckosamma berättelser inom sportens sfär och att få hjälpa till att sprida dem är en sann gåva.

KUNSKAP

Idag, på Everysport Media Group, jobbar jag främst med projektledning, sociala medier och coachning inom dem. Jag jobbar med fem olika redaktioner och sajter och hjälper dem att utveckla sina strategier på sociala medier. Sajterna det rör sig om är EliteProspects.com, FotbollDirekt.se, Golfing.se, Hockeysverige.se och SvenskaFans.com. I min roll som Creative Content Manager ingår också andra projekt som handlar om att skapa innehåll, bygga varumärken och utöka vår läsarkrets.

PASSION

Förutom att jag brinner för sociala medier och hur människor och medieaktörer kan interagera med varandra på olika plattformar har jag en löjlig kärlek för ishockey. Jag är som sagt utbildad journalist och har arbetat som skribent på Hockeysverige.se sedan 2015. Jag skriver allt ifrån kortare matchintervjuer till långa reportage och blogginlägg. Dessutom har jag utvecklat mina kunskaper inom rörligt media och har skapat filmklipp och mini-dokumentärer till sajten. Rörligt media är något jag verkligen älskar, här finns obegränsat med möjligheter. Förutom dessa uppgifter på Hockeysverige sitter jag med i webbTV-magasinet PowerPlay varje vecka under SHL-säsongen, där vi pratar om aktuella snackisar, fenomen och trender inom svensk ishockey.

Som person är jag glad, nyfiken, driven och passionerad. Jag älskar att utmana mig själv. När jag möts av problem eller motgångar gör jag allt i min makt för att hitta något positivt i situationen och se vilka nyttiga saker det finns att lära ur den. Jag tror på det goda i människan och älskar hur vi alla är olika men ändå passar ihop på något sätt.

När min uppdragsgivare på ESMG, Peter Sibner, beskriver mig använder han orden: Energisk, begåvad, fingertoppskänsla, representabel, omtänksam, varm, duktig skribent, näsa för människan, tydlig, punktlig och angelägen.

När min pappa beskriver mig säger han ord som: Sprallig, smart, ambitiös, målinriktad, eftertänksam, ”doer”, varm och känslig.

När min kollega Uffe Bodin, chefredaktör på Hockeysverige.se beskriver mig väljer han orden: Glädjespridare, visionär, inspiratör, vän, arbetsmyra, samtalspartner och sociala medier-proffs.

När min bästa vän Johanna beskriver säger hon ord som: Sprudlande, rolig, driven, glaset är halvfullt, snäll, idérik, drömmare, social, kontaktknytare, god lyssnare och modig.

DRÖMMAR

Jag drömmer om att fortsätta inom sport och media. De två områden jag känner så otroligt mycket för. När jag läser om, tittar på och följer händelser kring sport fastnar jag ofta för detaljerna som man aldrig tagit del av tidigare. Bakom kulisserna, i pulsen och hettan, med människor bakom stjärnorna och hos stjärnorna själva. Jag älskar att ta del av dessa detaljer och jag älskar att förmedla dessa detaljer till såna som jag själv.

Att jobba digitalt och socialt har blivit lite av min specialitet och jag ser fram emot att utveckla detta ytterligare. Jag vill fortsätta skriva berättelser, träffa alla typer av människor och skapa mig nyanserade bilder av verkligheten. Genom det skrivna ordet vill jag förmedla historier och genom digitala plattformar vill jag se till att de når fram till alla som önskar ta del av dem.

Är du nu nyfiken på att läsa ännu mer om mig, se arbetsprover eller vad jag gjort och gör idag hittar du det under flikarna Det här är jag och Det här gör jag. Mina dörrar är vidöppna, jag är på jakt efter utmanande och roliga uppdrag – korta som långa. Oavsett om du är framtida uppdragsgivare, framtida kollega, framtida vän eller bara nyfiken är du jättevälkommen att höra av dig och knyta kontakt. Livet är för kort för att vi inte ska mötas, umgås och lära av varandra.

Ha en fantastisk dag!

 

Musik och nöje Omgivning Samhälle

Fallet Kevin.

17 maj, 2017

Av en slump gick jag in på SVT Play idag på jobbet (skulle alltså inte sitta och chilla utan letade efter stream från CHL-lottningen) och väl där inne fick jag se att sista avsnittet av dokumentärserien Fallet Kevin skulle sändas ikväll. Jag har sett mycket reaktioner och skriverier i sociala medier kring detta under de senaste två veckorna, och jag frågade mina kollegor om de hade sett de första avsnitten. Det hade de, och jag blev rekommenderad att titta.

Generellt sett är jag en sucker för dokumentärer, i synnerhet när det handlar om rättsfall. Min absoluta favorit – genom alla tider – är den femdelade serien om O.J. Simpson, som också finns på SVT Play. Men när det handlar om barn är jag så himla varsam. Jag blir så illa berörd att jag typ inte tycker det är värt det. Jag kan må dåligt i flera dagar. Jag kan till exempel inte lyssna på P3 Dokumentär om fall där barn blivit mördade eller illa behandlade. Då får jag sån ångest att jag måste avbryta.

Jag bestämde mig ändå för att ta mig an Fallet Kevin. Jag plöjde alla tre avsnitten ikväll och såg dessutom första halvan av Aktuellt där de diskuterade vidare kring fallet. Så här i efterhand är jag både glad och ledsen över att jag valde att titta.

Jag ska inte spoila någonting, för er som inte sett, men vi kan väl säga så här. När vuxna människor, i auktoritära samhällsroller (eller vilka roller som helst, faktiskt) använder det förtroende som barn automatiskt ger dem till att manipulera, vilseleda och styra barn, då vill jag bara gråta. Det finns ingenting i världen som kan rättfärdiga hur poliser, förundersökningsledare, inspektörer och förhörsledare betedde sig i detta fall. Jag har svårt att sätta ord på mina känslor just nu. Vreden är total. Vill bara skrika tills rösten tar slut. Stackars, stackars barn. Jag har aldrig sett något mer ovärdigt. Det här kommer förfölja mig i dagar. Vilket i och för sig inte är något att lägga vikt på, det har förföljt de två unga pojkarna i 18 år.

Samtidigt är jag glad att jag såg dokumentären. Glad för att jag vet att det här kommer att leda till någonting. Med största sannolikhet kommer de två pojkarna att ha en annan inställning till livet och framtiden efter att den här serien visats. Det är fan värt all min ångest och alla mina tårar. Rättvisa ska fan vara rättvisa.

Här finns alla delar i Fallet Kevin

Här finns alla delar i Made in America: O.J. Simpson

Detta är inlägg 77 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog

Livet Personligt

Lights will guide you home.

16 maj, 2017

Nu har jag bestämt mig. Jag har funderat länge, vägt för- och nackdelar. Men nu känns allt glasklart. Det har blivit dags för mig att återvända till Göteborg. Igen.

Man kan tro att jag borde ha lärt mig under mina sex år i Norrköping att jag nog ska hålla mig i Göteborg framöver, jag längtade ju verkligen efter att flytta hem ifrån Östergötland. Men jag följde magkänslan, nyfikenheten och utmaningarna och flyttade till Stockholm i höstas. Lämnade familj, vänner och kärlekens stad ännu en gång. Det har varit spännande, utvecklande, givande och väldigt bra för karriären. Jag är så himla glad att jag gjorde det. Och jag älskar Stockholm djupt, det är en fantastisk stad. Jag är otroligt tacksam för min tid här.

Men hjärtat längtar hem. Så i förra veckan sade jag till min arbetsgivare att det var dags för mig att flytta tillbaka till västkusten. Igen.

Tack Everysport Media Group för den chans jag fick i höstas när jag flyttade upp. Jag har lärt mig massor och blivit bättre på massor av saker. Tack Hockeysverige för en helt fantastisk plattform, en helt fantastisk redaktion och en helt fantastisk möjlighet. Tack Uffe, en värdefull kollega och en ovärderlig vän för livet. Tack Thowe, Camilla, Madde, Claudia och alla ni andra som varit mina go to-persons i huvudstaden. Och tack Stockholm för att du varit så snäll mot mig.

Och jag kommer sakna dig, Stockholm. Men jag är lugn och trygg i mitt beslut. Även om framtiden är öppen, blank och full av frågetecken. Igen.

Vi ses i sommar, Göteborg!

Detta är inlägg 76 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog