För två år sedan startade jag en högst spontan julkalender på Twitter, där jag varje gång hyllade någon av personerna jag känner/följer på just Twitter. Det blev en förhållandevis uppskattad liten följetång. Förra året kom jag på det för sent så då blev det ingen. Men i år är jag redo igen!
Detta år tänkte jag (efter tips från en Twitterföljare, @NicklasNyselius) köra musiktema! Varje dag lägger jag ut en tweet märkt med #kexkalendern, där jag presenterar en låt som betyder något speciellt för mig eller som jag associerar med något särskilt. Det kan vara musik med allt från Arvingarna och Status Quo till Robbie Williams och Melissa Horn. Vi får se vad jag känner för om dagarna. Jag sammanställer listan i detta blogginlägg för att man lätt ska kunna hitta hela kalendern.
Nu kör vi!
Kexkalendern 2017
Lucka 1 – Carola/Mitt i ett äventyr
Detta fick bli kalenderns första låt av två anledningar. För det första ville jag starta med något man blir redigt peppad av. Det är ju för sjutton december! ? För det andra var Carola Hits min första skiva (tätt följt av Arvingarna och GES) så det känns sjukt naturligt att ha en låt från den som en symbolisk inledning.
Lucka 2 – Meatloaf/Paradise By The Dashboard Light
Denna lilla guldklimp ger också en riktig energiboost. Jag har flera minnen till denna låt, de starkaste är hur mamma spelade den i vår vinröda Saab 900 på väg till skolan om morgnarna. Och när jag och Hanna var i Köpenhamn med släkten för att fira morfar som fyllde 75. Vi gick till en karaokebar och jag och syrran rockade skiten ur låten, med släkten och ett gäng halvfulla danskar som publik. Otroligt kul.
Lucka 3 – John Mayer/Waiting On The World To Change
Jag upptäckte John Mayer ganska sent, det hade väl gått 3-4 år sedan han släppt sitt debutalbum. Och när jag bodde i Norrköping kollade jag sjukt mycket på ”So You Think You Can Dance”. I ett avsnitt fick dansarna framföra solonummer till denna låt, alla iklädda vita, simpla kläder och med kontemporärt tema på dansen. Det var fantastiskt vackert och känslosamt! Det var första gången jag hörde den och sedan dess får jag alltid en mysig känsla i kroppen till Waiting On The World To Change.
Lucka 4 – Post Malone/I Fall Apart
När jag fyllde år i våras hade jag en stor fest med mina nära och kära. Det var helt fantastiskt och alla verkade verkligen ha jätteroligt. Så roligt att när klockan var 03 var det fortfarande ett tiotal personer kvar som stod och dansade, och vi var några som kom på den briljanta idén att viskulle åka in till stan för att klubba. Vi beställde en taxi ut till Frölunda där vi befann oss och klockan 03:45 rullade vi tillsammans med soluppgången in mot Göteborg. Min kusin William satt i framsätet och satte igång denna låt så högt att basen trängde in i bröstkorgen och våra sånger överröstades av högtalarna. Jag kände mig så fri och uppfylld av kärlek efter en lång kväll och den gryende morgonen. Vi var väl på nattklubben i typ en timme innan vi köpte skärpmat och tog taxi hem igen. Men ååh, vilket fint minne.
Lucka 5 – Alanis Morissette/Ironic
Denna låt släpptes när jag var åtta år gammal. Jag hade hört den några gånger på ZTV och MTV:s Top 10 At 10 vid ett par tillfällen, men första gången jag riktigt lyssnade på texten var några år senare när min musiker till morbror spelade och sjöng på någon After Ski eller på en trubadurkväll i någon västkustpärla. När jag väl hörde fraser som ”it’s like 10 000 spoons when all you need is a knife” förstod jag för första gången innebörden av ordet ironisk. Det ni, kids! Musik är inte bara underhållande, det är utbildande också!
Lucka 6 – Billy Joel/My Life
Många av mina varmaste minnen från barndomen är förknippade med pappa och musik. Ofta är de så simpla som att jag befinner mig någonstans i huset och jag hör pappa dra igång köksstereon på hög volym, och så sjunger han för fulla muggar när han går omkring och plockar, städar och donar. Musikvalen har gått i vågor under hans kökskonserter, men jag minns en period när han lyssnade på Billy Joel ofta. Att höra hans avslappnade, varma röst i samklang med Joels eka i huset var trygghet för mig.
Lucka 7 – House of Pain/Jump Around
En av mina absoluta favoritfilmer när jag var liten var den fantastiska Mrs. Doubtfire. Vi hade den knastrigt inspelad på ett VHS-band, med reklamavbrott och allt, och jag tittade på den så sjukt många gånger. Minns ni scenen i början av filmen där Robin Williams (❤️) är en cool pappa och står och dansar med sin son på matbordet, på sonens födelsedagsfest? Där spelas denna låt. Och ända sedan dess blir jag så sjukt nostalgisk och glad av att höra den. Jump! Jump! Jump!
Lucka 8 – fun./Carry On
Jag älskar som bekant alla typer av livemusik. Allt ifrån bombastiska arenakonserter till intima trubadurspelningar. Och en av de mindre varianterna var den med fun. på Debaser i Stockholm 2012. Hanna, jag och våra kompisar Jossan och Ingrid åkte upp och såg dem. Först och främst var förbandet helt otroligt bra, ett band som heter Walk The Moon. Vi hann bli svettiga av dans redan innan de gick av. Och när de tre fun.-medlemmarna klev på och startade avskalat till tonerna av Carry On var det knäpptyst i lokalen. Sedan small det bara. Intensiva trummor, svettiga kroppar, höga toner, lekfulla artister. Sjukt härlig kväll. Och avslutningen med Some Nights var precis så bra som man kan tänka sig.
Lucka 9 – Snoop Dogg feat. Pharell Williams/Drop It Like It’s Hot
Jag har ett jättestarkt minne från en nyårskväll på gymnasietiden till denna låt. Vi var på en stor fest uppe i området där jag bodde, och min kompis Emilia var med. Den hade nyligen släppts men hon kunde redan texten. Emilia är en fantastisk person och när hon får feeling på dansgolvet är det ingen som kan rå på henne. Hon går all in. Och hon inspirera andra till att göra samma. När hon släppte loss på golvet bland främlingar och bekanta var det ingen som inte kunde ryckas med i hennes moves. Älskar’t!
Lucka 10 – Mariah Carey/Santa Claus Is Coming To Town
Andra advent! Dagen till ära är det dags för en jullåt. Det är ju få personer som kan riva av poppiga jullåtar som Mariah Carey, men när jag för många år sedan var hemma hos min kompis Madde visade hon på minst lika mycket energi. Hennes syrra Katarina spelade piano och Madde stod bredvid och sjöng denna låt, på äkta Carey-manér. Hon wailade, dansade, klappade och sjöng som om hon hade en hel gospelkör bakom sig. Julkänsla var bara förnamnet. Mysigt värre!
Lucka 11 – Vonda Shepard/Searchin’ My Soul
Om det är någon som läst lite på denna blogg tidigare så vet ni att jag älskar måndagar. Och för att peppa igång ordentligt är det fint att hitta en redigt solig låt som sätter stämningen. Idag blev det denna. Ni som liksom jag växte upp med att tjuvtitta på Ally McBeal om kvällarna, fastän det egentligen gick vid en för sen timme, kanske får samma kick som jag av seriens ledmotiv. Såg för övrigt om Ally McBeal för något år sedan. Det var fantastiskt. Nostalgi.
Lucka 12 – Bruce Springsteen & The E Street Band/Tenth Avenue Freeze-Out
Ett av mina absolut starkaste minnen från de olika Bruce-konserterna jag varit på är från den första Ullevi-kvällen 2012. Det starka framförandet av Tenth Avenue Freeze-Out. Clarence Clemons hade nyligen gått bort och lämnat ett stilla tomrum på scenen. Hela bandet och alla instrument tystnade efter frasen ”When the change was made uptown and the Big Man joined the band”, som en hyllning till Clemons. Alla i bandet vände sig mot den enorma skärmen bakom scen och en stor svartvit bild av en leende ”Big Man” sken upp i sommarkvällen. Efter en stund började publiken i harmoni, nästan på ett andligt och halvt viskande sätt säga ”Claaarence, Claaaarence”. Jag kan inte säga hur länge det höll på. Sedan kom den välkända saxofonstrofen från Clarence Clemons brorson Jake och låten fortsatte i samma glada anda som innan. Bara med lite mer djup och några intorkande tårar på våra kinder.
Lucka 13 – Bette Midler/The Rose
När jag var typ 13-14 år frågade pappa mig om jag ville ta sånglektioner. Han har ju alltid spelat och sjungit i band så även om jag tyckte det var jätteläskigt att sjunga inför en främmande människa (eller någon människa över huvudtaget) så tyckte jag ändå att det verkade spännande. Jim Jidhed hette pappas kompis som blev min lärare och han var hur go som helst. Min sista gång (jag gick nog bara 4-5 gånger) så sjöng vi två en duett till just denna låt. Eller rättare sagt, jag sjöng och i slutet kom han in och lade stämmor. Det var enda gången som pappa satt med i rummet, han hade fått vänta utanför de andra gångerna, och han har berättat att det var en helt fantastisk upplevelse. Tror typ att han grät en skvätt. Coolt att två röster kan ha en sån inverkan på en person.
Lucka 14 – Gavin Degraw/Stay
Jag blev tidigt kär i Gavin Degraws musik, från första gångerna jag hörde I Don’t Want to Be i introt till One Tree Hill någon gång. Sedan dess har jag sett honom live 6 gånger och lyssnat i tusentals timmar på hans alster. Stay är en av mina absoluta favoritlåtar med Gavin och när jag bodde i Norrköping ärvde jag ett piano av min mormor och morfar som jag fraktade upp från Göteborg. Vid det pianot satt jag i timmar och lärde mig denna och andra Gavin-låtar. Sjöng så det ekade i min rymliga lägenhet. Fina stunder.
Lucka 15 – Lasse Holm/Canelloni Macaroni
En given klassiker på dansgolvet! I alla fall om man frågar min älskade vän och forna klasskamrat Emelie. Hon kan stå i ett annat hörn, ett annat rum, till och med på en annan våning men ändå komma springande som en elitlöpare när hon hör de distinkta synttonerna och operarösterna i denna låts inledning. Vi möts i en magnifik mix av italienska maträtter och bultande hjärtan på dansgolvet och ger allt för Lasse. Det slår aldrig fel med Emelie. ❤️
Lucka 16 – Mora Träsk/Klappa händerna
Ikväll vankas det förfest hemma hos mig. Det får mig osökt att tänka på en klassisk förfest jag och min bästis Jojjo hade för 5-6 år sedan, när vi hängde på Lounge(S) i princip varje lördag jag hälsade på i Göteborg. Det var inte helt ovanligt att Jojjo dukade fram Jägermeister någon timma innan vi skulle röra oss och en kväll fick hon så mycket feeling att hon slängde på denna klassiska barnsång. Vi klappade, knäppte, stampade och hojtade ”Hej, hej!” så högt att hon dagen efter gick ner och bad om ursäkt till grannen med en flaska vin och en Aladdin-ask. Worth it.
Lucka 17 – Backstreet Boys/Christmas Time
Tredje advent! Vi kör en jullåt igen för att hålla traditionen igång. Idag minns jag tillbaka på när jag var typ 11-12 år och hade städat och julpyntat på mitt rum en hel söndag. Jag var så nöjd med resultatet att jag ropade på mamma så att hon skulle komma och se. Jag satte igång denna låt och stod utanför rummet med stängd dörr, sedan inväntade jag refrängen och precis när grabbarna tog i med ”Chriiiistmas tiiime” så öppnade jag filmiskt dörren så att mamma fick kliva in i julparadiset. Ni kan kalla mig effekternas gudinna.
Lucka 18 – George Michael feat. Elton John/Don’t Let the Sun Go Down on Me
Åååh, denna låt har fått mitt hjärta att skaka i årtionden. Även om Eltons originalinspelning är rörande vacker så är det något så intensivt och blödande med denna liveversion från där George Michael leder framträdandet. Jag minns hur jag tittade på Live Aid-VHS:erna (och senare DVD:erna) och hur mycket jag än försökte att inte sjunga med så gick det bara inte att hålla inne. Visserligen är live-inspelningen från sex år senare (länken) aningen mäktigare, men oavsett är det en alldeles fantastisk låt. På natten mellan söndag och måndag är det exakt ett år sedan jag skrollade igenom Twitterflödet mitt i vårt Harry Potter-maraton hemma i julefriden och upptäckte att legendaren Michael gått bort. Fy fan så sorgligt. En stor förlust för musikvärlden. RIP.
Lucka 19 – Harry Styles/Sign of the Times
Min yngsta syster Maria berättade för ett tag sedan att det är någonting som går sönder i henne varje gång hon hör den här låten. Och jag förstår vad hon menar. Skulle denna spelas en dag när man varit med om något tråkigt, känner sig dålig, är bakis, har svårt att motivera sig eller allmänt emotionellt skör då är man ju körd. Men jag kan inte låta bli ibland. Den har vuxit fram till en fempluslåt även om jag efter första lyssningarna bara gav den KKK+ i betyg.
Lucka 20 – AC/DC/You Shook Me All Night Long
Är det lillördag så är det! Denna klassiska rockdänga får mig alltid på dunderhumör. Jag minns knappt när jag hörde den första gången men det var troligtvis när antingen pappa eller min morbror spelade den på någon provisorisk scen någonstans. Typ på vårt landställe, där de stod på den stora gräskullen utanför huset ställde ut högtalarstackar och förstärkare. och sedan, i bar överkropp och i stekande solsken, spelade de elgitarr och sjöng så de skygga djuren måste fått dödsångest i den kringliggande skogen. När jag hör låten nu för tiden tänker jag alltid på New Girl-scenen där Nick Miller helt oannonserat flyttar tillbaka in i kollektivet och drar igång denna på sitt rum. Alla hör den, förstår att han är hemma och börjar dansa för sig själva i sina egna rum. Sjukt mysigt moment.
Lucka 21 – Ed Sheeran/Wake Me Up
Detta är en av de finaste kärlekslåtarna jag vet. Ed har en förmåga av att skriva texter som innehåller små scener och genomtänkta detaljer snarare än trötta klyschor. Kolla bara detta. Blir helt gråtig av de här raderna. Älskade, älskade Ed.
So I’ll take you to the beach
And walk along the sand And I’ll
Make you a heart pendant
With a pebble held in my hand
And I’ll carve it like a necklace
So the heart falls where your chest is
And now a piece of me is a piece of the beach and it falls just where it needs to be
And rests peacefully
So you just need to breathe
To feel my heart against yours now
Against yours now
Lucka 22 – Coldplay/Fix You
När vi ändå är inne på fina texter och gråtiga kärlekssånger kan vi lika gärna ta det vidare ytterligare en dag i kalendern. Så avslutar vi med lite pepp sedan. Jag har bara sett Coldplay live en enda gång, men det var en sådan konsert som sitter lika tydligt kvar på näthinnan som om det hände igår. Färgerna, allsången, explosiviteten, intensiteten, glädjen. Fullkomligt magiskt. Och Fix You var obeskrivligt bra.
Lucka 23 – U2/Walk on
En av mina favoriter bland U2:s alster. Denna spelade jag på repeat under Jens of Sweden-tiden, när man tankade ner mp3-filer i sin spelare som rymde 128 MB (ungefär 28-30 låtar). Det var en rad som fastnade så mycket i mig så att jag på riktigt planerade att tatuera in den på sidan längs med revbenen. ”What you got, they can’t steal it. No, they can’t even feel it”. Motiverade det lite luddigt och ogenomtänkt med att det fanns något i mig som var så fint, som bara jag visste om. Ödmjukt värre. Förbannat tur att man inte tatuerade in den.
Lucka 24 – Queen/Bohemian Rhapsody
Det här var så enkelt. När jag skapade min Topp 100-lista (som jag skrivit om flera gånger tidigare, och som ännu bara innehåller drygt 80 låtar) så var detta den första och mest givna låt jag lade in. Och den har ju blivit utsedd till världens bästa låt ett antal gånger. Tror inte jag behöver förklara mer än så. Den här låten tröttnar jag aldrig, aldrig, aldrig på.
Men jag har också en liten smygförälskelse i det nordamerikanska sättet att se på sport. Det nordamerikanska sättet att vistas på läktaren. Det känns så positivt, lättsamt och avslappnat. Vuxna människor som ställer sig upp och dansar i power break, för att hitta sig själva på jumbotronen. De spontana tjoandena när alla andra är tysta, stående ovationer när man minst anar det och hemmafixade supporteroutfits av galnaste karaktär. Och inte minst, jag kan inte hjälpa det, maskotarna som har högsta betyg i skådespeleri och publikflörtande.
Behöver inte säga så mycket mer än så, egentligen. Visst, två sista perioderna mellan New Jersey Devils och Edmonton Oilers bjöd ju inte på hockeypropaganda direkt, men ändå. Att se hockey från världens bästa liga live är en synnerligen trevlig upplevelse.
